Salmos 78

1 Cantique d’Asaph.

Mon peuple, écoute mes instructions!

Prêtez l’oreille aux paroles de ma bouche!

2 *Ps 49:5.Mt 13:35.J’ouvre la bouche par des sentences,

Je publie la sagesse des temps anciens.

3 Ce que nous avons entendu, ce que nous savons,

Ce que nos pères nous ont raconté,

4 Nous ne le cacherons point à leurs enfants;

Nous dirons à la génération future les louanges de l’Éternel,

Et sa puissance, et les prodiges qu’il a opérés.

5 *De 4:9;6:7.Il a établi un témoignage en Jacob,

Il a mis une loi en Israël,

Et il a ordonné à nos pères de l’enseigner à leurs enfants,

6 Pour qu’elle fût connue de la génération future,

Des enfants qui naîtraient,

Et que, devenus grands, ils en parlassent à leurs enfants,

7 Afin qu’ils missent en Dieu leur confiance,

Qu’ils n’oubliassent pas les œuvres de Dieu,

Et qu’ils observassent ses commandements,

8 Afin qu’ils ne fussent pas, comme leurs pères,

*Ex 32:9;33:3,5;34:9.De 9:6,13;31:27.Une race indocile et rebelle,

Une race dont le cœur n’était pas ferme,

Et dont l’esprit n’était pas fidèle à Dieu.

9 Les fils d’Éphraïm, armés et tirant de l’arc,

Tournèrent le dos le jour du combat.

10 Ils ne gardèrent point l’alliance de Dieu,

Et ils refusèrent de marcher selon sa loi.

11 Ils mirent en oubli ses œuvres,

Ses merveilles qu’il leur avait fait voir.

12 Devant leurs pères il avait fait des prodiges,

Au pays d’Égypte, dans les campagnes de Tsoan.

13 *Ex 14:21.Il fendit la mer et leur ouvrit un passage,

Il fit dresser les eaux comme une muraille.

14 *Ex 13:21.Ps 105:39.Il les conduisit le jour par la nuée,

Et toute la nuit par un feu éclatant.

15 *Ex 17:5.No 20:11.Ps 105:41.1 Co 10:4.Il fendit des rochers dans le désert,

Et il donna à boire comme des flots abondants;

16 Du rocher il fit jaillir des sources,

Et couler des eaux comme des fleuves.

17 Mais ils continuèrent à pécher contre lui,

A se révolter contre le Très-Haut dans le désert.

18 Ils tentèrent Dieu dans leur cœur,

En demandant de la nourriture selon leur désir.

19 *No 11:1,4.Ils parlèrent contre Dieu,

Ils dirent: Dieu pourrait-il

Dresser une table dans le désert?

20 *Ex 17:6.No 20:11.Voici, il a frappé le rocher, et des eaux ont coulé,

Et des torrents se sont répandus;

Pourra-t-il aussi donner du pain,

Ou fournir de la viande à son peuple?

21 *No 11:1, etc.L’Éternel entendit, et il fut irrité;

Un feu s’alluma contre Jacob,

Et la colère s’éleva contre Israël,

22 Parce qu’ils ne crurent pas en Dieu,

Parce qu’ils n’eurent pas confiance dans son secours.

23 Il commanda aux nuages d’en haut,

Et il ouvrit les portes des cieux;

24 *Ex 16:14.Il fit pleuvoir sur eux la manne pour nourriture,

Il leur donna le blé du ciel.

25 *Jn 6:31.1 Co 10:3.Ils mangèrent tous le pain des grands,

Il leur envoya de la nourriture à satiété.

26 *No 11:31.Il fit souffler dans les cieux le vent d’orient,

Et il amena par sa puissance le vent du midi;

27 Il fit pleuvoir sur eux la viande comme de la poussière,

Et comme le sable des mers les oiseaux ailés;

28 Il les fit tomber au milieu de leur camp,

Tout autour de leurs demeures.

29 Ils mangèrent et se rassasièrent abondamment:

Dieu leur donna ce qu’ils avaient désiré.

30 Ils n’avaient pas satisfait leur désir,

Ils avaient encore leur nourriture dans la bouche,

31 *No 11:33.1 Co 10:5.Lorsque la colère de Dieu s’éleva contre eux;

Il frappa de mort les plus vigoureux,

Il abattit les jeunes hommes d’Israël.

32 Malgré tout cela, ils continuèrent à pécher,

Et ne crurent point à ses prodiges.

33 Il consuma leurs jours par la vanité,

Et leurs années par une fin soudaine.

34 Quand il les frappait de mort, ils le cherchaient,

Ils revenaient et se tournaient vers Dieu;

35 Ils se souvenaient que Dieu était leur rocher,

Que le Dieu Très-Haut était leur libérateur.

36 Mais ils le trompaient de la bouche,

Et ils lui mentaient de la langue;

37 Leur cœur n’était pas ferme envers lui,

Et ils n’étaient pas fidèles à son alliance.

38 Toutefois, dans sa miséricorde, il pardonne l’iniquité et ne détruit pas;

Il retient souvent sa colère et ne se livre pas à toute sa fureur.

39 Il se souvint qu’ils n’étaient que chair,

Un souffle qui s’en va et ne revient pas.

40 Que de fois ils se révoltèrent contre lui dans le désert!

Que de fois ils l’irritèrent dans la solitude!

41 Ils ne cessèrent de tenter Dieu,

Et de provoquer le Saint d’Israël.

42 Ils ne se souvinrent pas de sa puissance,

Du jour où il les délivra de l’ennemi,

43 Des miracles qu’il accomplit en Égypte,

Et de ses prodiges dans les campagnes de Tsoan.

44 *Ex 7:20.Il changea leurs fleuves en sang,

Et ils ne purent en boire les eaux.

45 *Ex 8:24.Il envoya contre eux des mouches venimeuses qui les dévorèrent,

Et des *Ex 8:6.grenouilles qui les détruisirent.

46 *Ex 10:13.Il livra leurs récoltes aux sauterelles,

Le produit de leur travail aux sauterelles.

47 *Ex 9:23.Il fit périr leurs vignes par la grêle,

Et leurs sycomores par la gelée.

48 Il abandonna leur bétail à la grêle,

Et leurs troupeaux au feu du ciel.

49 Il lança contre eux son ardente colère,

La fureur, la rage et la détresse,

Une troupe de messagers de malheur.

50 Il donna libre cours à sa colère,

Il ne sauva pas leur âme de la mort,

*Ex 9:6.Il livra leur vie à la mortalité;

51 *Ex 12:29.Il frappa tous les premiers-nés en Égypte,

Les prémices de la force sous les tentes de Cham.

52 Il fit partir son peuple comme des brebis,

Il les conduisit comme un troupeau dans le désert.

53 Il les dirigea sûrement, pour qu’ils fussent sans crainte,

*Ex 14:27,28;15:10.Et la mer couvrit leurs ennemis.

54 Il les amena vers sa frontière sainte,

Vers cette montagne que sa droite a acquise.

55 Il chassa devant eux les nations,

*Jos 13:7.Ps 136:21,22.Leur distribua le pays en héritage,

Et fit habiter dans leurs tentes les tribus d’Israël.

56 Mais ils tentèrent le Dieu Très-Haut et se révoltèrent contre lui,

Et ils n’observèrent point ses ordonnances.

57 Ils s’éloignèrent et furent infidèles, comme leurs pères,

Ils tournèrent, comme un arc trompeur.

58 Ils l’irritèrent par leurs hauts lieux,

*De 32:16,21.Et ils excitèrent sa jalousie par leurs idoles.

59 Dieu entendit, et il fut irrité;

Il repoussa fortement Israël.

60 Il abandonna la demeure de Silo,

La tente où il habitait parmi les hommes;

61 *1 S 4:10,11.Il livra sa gloire à la captivité,

Et sa majesté entre les mains de l’ennemi.

62 Il mit son peuple à la merci du glaive,

Et il s’indigna contre son héritage.

63 Le feu dévora ses jeunes hommes,

Et ses vierges ne furent pas célébrées;

64 *1 S 4:11,18,19.Ses sacrificateurs tombèrent par l’épée,

Et ses veuves ne pleurèrent pas.

65 Le Seigneur s’éveilla comme celui qui a dormi,

Comme un héros qu’a subjugué le vin.

66 *1 S 5:6;6:4.Il frappa ses adversaires en fuite,

Il les couvrit d’un opprobre éternel.

67 Cependant il rejeta la tente de Joseph,

Et il ne choisit point la tribu d’Éphraïm;

68 Il préféra la tribu de Juda,

La montagne de Sion qu’il aimait.

69 Et il bâtit son sanctuaire comme les lieux élevés,

Comme la terre qu’il a fondée pour toujours.

70 *1 S 16:11.2 S 7:8.Il choisit David, son serviteur,

Et il le tira des bergeries;

71 Il le prit derrière les brebis qui allaitent,

*2 S 5:2.1 Ch 11:2.Pour lui faire paître Jacob, son peuple,

Et Israël, son héritage.

72 Et David les dirigea avec un cœur intègre,

Et les conduisit avec des mains intelligentes.

Dom och frälsning i Israels historia

1 En vishetspsalm av Asaf.

Lyssna, mitt folk,

till min undervisning,

vänd era öron till min muns ord!

2 Jag vill öppna min mun

för att tala visdomsord*78:2visdomsordAnnan översättning: "liknelser". Jfr Matt 13:35 där versen citeras i samband med Kristi undervisning.,

lägga fram gåtor från gången tid.

3 *Ps 44:2. Vad vi har hört och lärt känna,

vad våra fäder berättat för oss

4 vill vi inte dölja för deras barn.

För det kommande släktet

förkunnar vi Herrens lov,

hans makt och de under han gjort.

5 *2 Mos 20:1f, 5 Mos 4:9f, 6:6f, Hes 20:10f. Han upprättade

ett vittnesbörd i Jakob,

han gav sin undervisning i Israel

och befallde våra fäder

att lära ut den till sina barn,

6 så att den blev känd

för det kommande släktet,

de barn som skulle födas.

De i sin tur skulle

berätta för sina barn,

7 så att de sätter sitt hopp till Gud

och inte glömmer Guds gärningar

utan följer hans bud.

8 *2 Mos 32:9, 33:3f, 34:9, 2 Krön 30:7, Ps 78:37, 95:7f, Hes 20:18. De ska inte bli som sina fäder,

ett trotsigt och upproriskt släkte

med opålitligt hjärta

och en ande trolös mot Gud.

9 Efraims söner,

beväpnade bågskyttar,

vände på stridens dag.

10 *Hes 20:13. De höll inte Guds förbund

utan vägrade följa hans lag,

11 de glömde hans gärningar

och undren han visat dem.

12 *2 Mos 14:1f, Hes 30:14. Inför deras fäder

hade han gjort under

i Egyptens land, på Soans mark*78:12Soans markDet deltaområde i nordöstra Egypten där israeliterna bodde före uttåget..

13 *2 Mos 14:21f, Ps 74:13, 136:13. Han klöv havet

och förde dem igenom,

han lät vattnet stå som en mur.

14 *2 Mos 13:21f, 14:24, Ps 105:39f. Han ledde dem

med molnskyn om dagen

och med eldsken

hela natten.

15 *2 Mos 17:6, 4 Mos 20:10f, Ps 105:41, 114:8, Jes 48:21, 1 Kor 10:4. Han klöv klippor i öknen

och lät dem dricka

som ur väldiga hav,

16 han lät bäckar rinna fram

ur klippan

och vatten skölja ner

som strömmar.

17 Men de fortsatte att synda

mot honom,

de gjorde uppror

mot den Högste i öknen.

18 *2 Mos 16:2f, 4 Mos 11:4f, Ps 106:14f, 1 Kor 10:9. De frestade Gud i sina hjärtan

genom att kräva mat efter sitt begär.

19 De talade mot Gud, de sade:

"Kan Gud duka ett bord i öknen?

20 Visst slog han klippan

så att vattnet flödade

och bäckar strömmade fram,

men kan han också ge bröd

eller skaffa kött åt sitt folk?"

21 *4 Mos 11:1f. När Herren hörde det

blev han vred.

Eld blossade upp mot Jakob,

vrede vällde fram mot Israel,

22 för de trodde inte på Gud

och litade inte på hans frälsning.

23 Ändå gav han befallning

åt skyarna i höjden

och öppnade himlens portar.

24 *2 Mos 16:4f, 4 Mos 11:7, Joh 6:31, 1 Kor 10:3. Han lät manna regna över dem

till mat

och gav dem säd från himlen.

25 Människor fick äta änglars bröd,

han sände dem mat

så att de blev mätta.

26 *4 Mos 11:31f. Han lät östanvinden

komma från himlen

och styrde sunnanvinden dit

med sin makt.

27 Han lät kött regna över dem

som stoft,

bevingade fåglar som havets sand.

28 Han lät dem falla mitt i deras läger,

runt omkring deras*78:28deras … derasAndra handskrifter: "sitt … sina". boningar.

29 De åt och blev övermätta,

han lät dem få vad de haft begär till.

30 Men innan de släckt sitt begär,

medan maten ännu var

i deras mun,

31 *4 Mos 11:33, Jes 10:16. kom Guds vrede över dem.

Han dödade bland de starkaste

och slog ner Israels utvalda*78:31utvaldaAnnan översättning: "unga". män.

32 *4 Mos 14:1f, Ps 106:24. Ändå fortsatte de att synda

och trodde inte på hans under.

33 *4 Mos 14:12, 22f, Ps 90:9. Då lät han deras dagar försvinna

i tomhet

och deras år i plötslig skräck.

34 När han dräpte dem

frågade de efter honom,

de vände om och sökte Gud.

35 *5 Mos 32:4, Ps 18:3. De mindes att Gud är deras klippa,

att Gud den Högste

är deras befriare.

36 *Jes 29:13, Jer 12:2. De försökte bedra honom

med sina ord,

de ljög för honom med sin tunga.

37 Deras hjärtan var inte uppriktiga

mot honom,

de var inte trogna

mot hans förbund.

38 *2 Mos 34:6f, Ps 86:5, 15, 145:8, Joel 2:13. Men han är barmhärtig

och försonar skuld,

han vill inte förgöra.

Ofta höll han tillbaka sin vrede

och lät inte hela sin glöd

bryta fram.

39 *Job 7:7, 14:1, 19f, Ps 103:13f. Han tänkte på att de bara är kött,

en vind*78:39vindAnnan översättning: "ande". som försvinner

och inte kommer åter.

40 Hur ofta trotsade de honom inte

i öknen

och bedrövade honom

i ödemarken!

41 Gång på gång frestade de Gud

och kränkte Israels Helige.

42 De kom inte ihåg hans hand

eller dagen då han befriade dem

från fienden,

43 då han gjorde sina tecken i Egypten

och sina under på Soans mark.

44 *2 Mos 7:19f. Han förvandlade deras floder

till blod

så att de inte kunde dricka

ur bäckarna.

45 *2 Mos 8:2f. Han sände flugsvärmar

som förtärde dem

och grodor som förstörde för dem,

46 *2 Mos 10:4f. han gav deras gröda åt larver

och deras skördar åt gräshoppor.

47 *2 Mos 9:18f, Ps 105:32. Han slog deras vinstockar

med hagel

och deras fikonträd med skyfall*78:47skyfallOrdets innebörd oklar. Annan möjlig översättning: "frost" (så Septuaginta).,

48 han utlämnade deras boskap åt hagel

och deras hjordar åt blixtar.

49 *2 Mos 9:3f. Han sände över dem sin vredesglöd,

harm, vrede och nöd,

en skara av olycksänglar.

50 *2 Mos 9:15. Han gav fritt utlopp åt sin vrede,

han skonade inte deras själ

från döden

utan utlämnade deras liv åt pesten.

51 *2 Mos 11:5, 12:29f, Ps 105:36, 135:8, 136:10. Han slog allt förstfött i Egypten,

livskraftens förstling

i Hams hyddor.

52 *2 Mos 12:31, Ps 77:21, 100:3. Han lät sitt folk bryta upp

som en fårflock

och förde dem som en hjord

genom öknen.

53 *2 Mos 14:19f, 15:19, Ps 106:11. Han ledde dem tryggt,

de behövde inte vara rädda,

deras fiender svaldes av havet.

54 *2 Mos 15:13, 17. Han förde dem till sitt heliga land,

till det berg som hans högra hand

hade vunnit.

55 *Jos 1:1f, 23:4f, Ps 44:3, 105:44, 135:12. Han fördrev hednafolken

framför dem,

han gav dem deras land

som arvedel

och lät Israels stammar bo

i deras hyddor.

56 *Dom 2:8f. Men de trotsade och frestade

Gud den Högste,

de höll inte fast

vid hans vittnesbörd.

57 *Hos 7:16. De vek trolöst tillbaka

som sina fäder,

de gav vika som en opålitlig båge.

58 *5 Mos 4:25f, 32:16, 21. De väckte hans vrede

med sina offerhöjder

och kränkte honom

med sina avgudabilder.

59 Gud hörde det och blev vred,

han förkastade Israel med all kraft.

60 *Jos 18:1, 1 Sam 4:11f, Jer 7:12. Han övergav sin boning i Shilo*78:60ShiloPlats strax norr om Jerusalem där tabernaklet stod under domartiden (se t ex 1 Sam 1:3f).,

det tält han rest bland människorna.

61 *1 Sam 4:11, 21. Han gav sin makt i fångenskap

och sin ära*78:61sin makt … sin äraGuds förbundsark som utlämnades åt filisteerna (se 1 Sam 4-6). i fiendehand.

62 *1 Sam 4:10. Sitt folk utlämnade han åt svärdet,

han blev vred på sin arvedel.

63 Deras unga män förtärdes av eld,

deras unga kvinnor

blev utan brudsång.

64 *1 Sam 4:11, 18, Job 27:15. Deras präster föll för svärd,

deras änkor kunde inte

hålla dödsklagan.

65 Då vaknade Herren som ur sömn,

som en hjälte bedövad av vin.

66 Han slog tillbaka sina fiender

och drog evig skam över dem.

67 Han förkastade Josefs hydda

och utvalde inte Efraims stam,

68 *Ps 48:3, 87:2, 132:13f. men Juda stam utvalde han,

Sions berg som han älskar.

69 *1 Kung 6:1f, Ps 68:17, 132:13. Han byggde sin helgedom

hög som himlen,

grundade den likt jorden för evigt.

70 *1 Sam 16:11f. Han utvalde sin tjänare David

och tog honom från fårens fållor,

71 *2 Sam 7:8, 1 Krön 11:2, Ps 28:9. han hämtade honom från tackorna

och satte honom till herde

för Jakob, sitt folk,

för Israel, sin arvedel.

72 Han var deras herde med rent hjärta

och ledde dem

med förståndig hand.