Templets förstöring
1 Ps 77:8, 79:13, 95:7, 100:3. En vishetspsalm av Asaf.
Varför, Gud, har du förkastat oss
för alltid?
Varför ryker din vrede
mot fåren i din hjord?
2 Tänk på din församling
som du vann i forna tider,
din arvedels stam
som du återlöste.
Tänk på Sions berg
där du tog din boning.
3 Vänd dina steg till dessa eviga ruiner.
Allt i helgedomen
har fienden förstört.
4 2 Mos 29:42f, Klag 2:7f. Dina motståndare skränade
på platsen där du möter oss,
de satte upp sina fälttecken
som tecken.
5 Det var som när yxor höjs
i en tät skog,
6 1 Kung 6:18, 29, 32. alla ornament slog de sönder
med yxa och hacka.
7 2 Kung 25:9, Jes 64:10. De satte eld på din helgedom
och vanhelgade ditt namns boning
ända till grunden.
8 De sade i sina hjärtan:
"Vi ska kuva dem fullständigt!"
Alla Guds mötesplatser
brände de ner i landet.
9 Klag 2:9, Hes 7:26, Amos 8:12. Vi ser inte våra tecken,
ingen profet finns kvar
och ingen av oss vet
hur länge det varar.
10 Hur länge, Gud,
ska fienden få håna
och ständigt förakta ditt namn?
11 Varför håller du tillbaka din hand,
din högra hand?
Dra fram den ur din famn
och förgör dem!
12 Ps 44:5, 68:21. Gud, min kung sedan urminnes tid,
du som skapar frälsning på jorden!
13 2 Mos 14:21, 15:4f, Ps 78:13, Jes 51:9f, Hes 29:3. Du delade havet med din makt,
du krossade drakarnas huvuden
på vattnet,
14 Job 40:20, Jes 27:1. du knäckte Leviatans huvuden
och gav honom till mat
åt öknens skaror.
15 2 Mos 17:6, 4 Mos 20:11, Jos 3:16f. Du lät källa och bäck bryta fram,
du lät starka strömmar torka ut.
16 1 Mos 1:14f, Ps 104:19, 136:7f. Din är dagen, din är också natten,
du har skapat ljuset74:16ljuset Annan översättning: "himlaljusen" (måne och stjärnor). och solen.
17 Du har fastställt jordens alla gränser.
Sommar och vinter är skapade
av dig.
18 Tänk på hur fienden hånar, Herre,
hur ett dåraktigt folk
föraktar ditt namn!
19 Ge inte din turturduvas själ
åt vilddjuren,
glöm inte dina förtrycktas liv
för alltid!
20 Tänk på förbundet,
för landets mörka vrår
är fulla av våldets nästen.
21 Låt inte den kuvade
vända skamsen tillbaka,
låt den förtryckte och fattige
få prisa ditt namn.
22 Ps 7:7, Jes 3:13. Res dig, Gud, och för din talan!
Tänk på hur dåren hånar dig
dagen lång.
23 Glöm inte dina fienders rop,
det skrän som ständigt stiger
från dina motståndare.
Masquil de Asaph.
1 ¿POR qué, oh Dios, 74.1 Sal. 79.1,5.nos has desechado para siempre?
¿Por qué ha 74.1 Sal. 18.8.humeado tu furor contra las 74.1 Sal. 79.13. Ez. 34.31.ovejas de tu dehesa?
1 Desolación del
2 santuario.
2 Acuérdate de tu congregación, 74.2 Ex. 15.16.que adquiriste de antiguo,
Cuando redimiste la vara de 74.2 Is. 63.17.tu heredad;
Este monte de Sión, donde has habitado.
3 Levanta tus pies á los 74.3 Sal. 73.18. Is. 61.4.asolamientos eternos:
A todo enemigo que ha hecho mal en el santuario.
4 74.4 Lm. 2.7. Tus enemigos han bramado en medio de tus sinagogas:
74.4 Mt. 24.15. Han puesto sus divisas por señas.
5 Cualquiera se hacía famoso según que había levantado
El hacha sobre los gruesos maderos.
6 Y ahora con hachas y martillos
Han quebrado todas 74.6 1 R. 6.29.sus entalladuras.
7 74.7 2 R. 25.9. Han puesto á fuego tus santuarios,
Han profanado el tabernáculo de tu nombre echándolo á tierra.
8 74.8 Sal. 83.4. Dijeron en su corazón: Destruyámoslos de una vez;
Han quemado todas las sinagogas de Dios en el tierra.
9 No vemos ya nuestras señales:
74.9 Lm. 2.9. Ez. 7.26. No hay más profeta;
Ni con nosotros hay quien sepa hasta cuándo.
10 ¿Hasta cuándo, oh Dios, el angustiador nos afrentará?
¿Ha de blasfemar el enemigo perpetuamente tu nombre?
11 74.11 Lm. 2.3. ¿Por qué retraes tu mano, y tu diestra?
¿Por qué la escondes dentro de tu seno?
12 Empero 74.12 Sal. 44.4.Dios es mi rey ya de antiguo;
El que obra saludes en medio de la tierra.
13 74.13 Ex. 14.21. Tú hendiste la mar con tu fortaleza:
74.13 Is. 51.9. Ez. 29.3. Quebrantaste cabezas de 74.13 Is. 27.1.ballenas en las aguas.
14 Tú magullaste las cabezas del 74.14 Job 41.1.leviathán;
Dístelo por comida al pueblo de los desiertos.
15 74.15 Ex. 17.6. Tú abriste fuente y río;
74.15 Jos. 3.13, etc. Tú secaste ríos impetuosos.
16 Tuyo es el día, tuya también es la noche:
Tú aparejaste la luna y el sol.
17 Tú 74.17 Dt. 32.8. Hch. 17.26.estableciste todos los términos de la tierra:
El verano y el invierno tú los formaste.
18 74.18 vers. 2,22 Acuerdáte de esto: que el enemigo ha dicho afrentas á Jehová,
Y que el pueblo insensato ha blasfemado tu nombre.
19 No entregues á las bestias el alma 74.19 Cnt. 2.14.de tu tórtola:
Y no olvides para siempre la congregación de tus afligidos.
20 74.20 Gn. 17.7,8. Lv. 26.44,45. Sal. 106.45. Mira al pacto:
Porque las tenebrosidades de la tierra llenas están de habitaciones de violencia.
21 74.21 Sal. 9.9. No vuelva avergonzado el abatido:
El afligido y el menesteroso alabarán tu nombre.
22 Levántate, oh Dios, aboga tu causa:
Acuérdate de cómo el insensato te injuria cada día.
23 No olvides las voces de tus enemigos:
El alboroto de los que se levantan contra ti sube continuamente.