Salmos 78

Dom och frälsning i Israels historia

1 En vishetspsalm av Asaf.

Lyssna, mitt folk,

till min undervisning,

vänd era öron till min muns ord!

2 Jag vill öppna min mun

för att tala visdomsord*78:2visdomsordAnnan översättning: "liknelser". Jfr Matt 13:35 där versen citeras i samband med Kristi undervisning.,

lägga fram gåtor från gången tid.

3 *Ps 44:2. Vad vi har hört och lärt känna,

vad våra fäder berättat för oss

4 vill vi inte dölja för deras barn.

För det kommande släktet

förkunnar vi Herrens lov,

hans makt och de under han gjort.

5 *2 Mos 20:1f, 5 Mos 4:9f, 6:6f, Hes 20:10f. Han upprättade

ett vittnesbörd i Jakob,

han gav sin undervisning i Israel

och befallde våra fäder

att lära ut den till sina barn,

6 så att den blev känd

för det kommande släktet,

de barn som skulle födas.

De i sin tur skulle

berätta för sina barn,

7 så att de sätter sitt hopp till Gud

och inte glömmer Guds gärningar

utan följer hans bud.

8 *2 Mos 32:9, 33:3f, 34:9, 2 Krön 30:7, Ps 78:37, 95:7f, Hes 20:18. De ska inte bli som sina fäder,

ett trotsigt och upproriskt släkte

med opålitligt hjärta

och en ande trolös mot Gud.

9 Efraims söner,

beväpnade bågskyttar,

vände på stridens dag.

10 *Hes 20:13. De höll inte Guds förbund

utan vägrade följa hans lag,

11 de glömde hans gärningar

och undren han visat dem.

12 *2 Mos 14:1f, Hes 30:14. Inför deras fäder

hade han gjort under

i Egyptens land, på Soans mark*78:12Soans markDet deltaområde i nordöstra Egypten där israeliterna bodde före uttåget..

13 *2 Mos 14:21f, Ps 74:13, 136:13. Han klöv havet

och förde dem igenom,

han lät vattnet stå som en mur.

14 *2 Mos 13:21f, 14:24, Ps 105:39f. Han ledde dem

med molnskyn om dagen

och med eldsken

hela natten.

15 *2 Mos 17:6, 4 Mos 20:10f, Ps 105:41, 114:8, Jes 48:21, 1 Kor 10:4. Han klöv klippor i öknen

och lät dem dricka

som ur väldiga hav,

16 han lät bäckar rinna fram

ur klippan

och vatten skölja ner

som strömmar.

17 Men de fortsatte att synda

mot honom,

de gjorde uppror

mot den Högste i öknen.

18 *2 Mos 16:2f, 4 Mos 11:4f, Ps 106:14f, 1 Kor 10:9. De frestade Gud i sina hjärtan

genom att kräva mat efter sitt begär.

19 De talade mot Gud, de sade:

"Kan Gud duka ett bord i öknen?

20 Visst slog han klippan

så att vattnet flödade

och bäckar strömmade fram,

men kan han också ge bröd

eller skaffa kött åt sitt folk?"

21 *4 Mos 11:1f. När Herren hörde det

blev han vred.

Eld blossade upp mot Jakob,

vrede vällde fram mot Israel,

22 för de trodde inte på Gud

och litade inte på hans frälsning.

23 Ändå gav han befallning

åt skyarna i höjden

och öppnade himlens portar.

24 *2 Mos 16:4f, 4 Mos 11:7, Joh 6:31, 1 Kor 10:3. Han lät manna regna över dem

till mat

och gav dem säd från himlen.

25 Människor fick äta änglars bröd,

han sände dem mat

så att de blev mätta.

26 *4 Mos 11:31f. Han lät östanvinden

komma från himlen

och styrde sunnanvinden dit

med sin makt.

27 Han lät kött regna över dem

som stoft,

bevingade fåglar som havets sand.

28 Han lät dem falla mitt i deras läger,

runt omkring deras*78:28deras … derasAndra handskrifter: "sitt … sina". boningar.

29 De åt och blev övermätta,

han lät dem få vad de haft begär till.

30 Men innan de släckt sitt begär,

medan maten ännu var

i deras mun,

31 *4 Mos 11:33, Jes 10:16. kom Guds vrede över dem.

Han dödade bland de starkaste

och slog ner Israels utvalda*78:31utvaldaAnnan översättning: "unga". män.

32 *4 Mos 14:1f, Ps 106:24. Ändå fortsatte de att synda

och trodde inte på hans under.

33 *4 Mos 14:12, 22f, Ps 90:9. Då lät han deras dagar försvinna

i tomhet

och deras år i plötslig skräck.

34 När han dräpte dem

frågade de efter honom,

de vände om och sökte Gud.

35 *5 Mos 32:4, Ps 18:3. De mindes att Gud är deras klippa,

att Gud den Högste

är deras befriare.

36 *Jes 29:13, Jer 12:2. De försökte bedra honom

med sina ord,

de ljög för honom med sin tunga.

37 Deras hjärtan var inte uppriktiga

mot honom,

de var inte trogna

mot hans förbund.

38 *2 Mos 34:6f, Ps 86:5, 15, 145:8, Joel 2:13. Men han är barmhärtig

och försonar skuld,

han vill inte förgöra.

Ofta höll han tillbaka sin vrede

och lät inte hela sin glöd

bryta fram.

39 *Job 7:7, 14:1, 19f, Ps 103:13f. Han tänkte på att de bara är kött,

en vind*78:39vindAnnan översättning: "ande". som försvinner

och inte kommer åter.

40 Hur ofta trotsade de honom inte

i öknen

och bedrövade honom

i ödemarken!

41 Gång på gång frestade de Gud

och kränkte Israels Helige.

42 De kom inte ihåg hans hand

eller dagen då han befriade dem

från fienden,

43 då han gjorde sina tecken i Egypten

och sina under på Soans mark.

44 *2 Mos 7:19f. Han förvandlade deras floder

till blod

så att de inte kunde dricka

ur bäckarna.

45 *2 Mos 8:2f. Han sände flugsvärmar

som förtärde dem

och grodor som förstörde för dem,

46 *2 Mos 10:4f. han gav deras gröda åt larver

och deras skördar åt gräshoppor.

47 *2 Mos 9:18f, Ps 105:32. Han slog deras vinstockar

med hagel

och deras fikonträd med skyfall*78:47skyfallOrdets innebörd oklar. Annan möjlig översättning: "frost" (så Septuaginta).,

48 han utlämnade deras boskap åt hagel

och deras hjordar åt blixtar.

49 *2 Mos 9:3f. Han sände över dem sin vredesglöd,

harm, vrede och nöd,

en skara av olycksänglar.

50 *2 Mos 9:15. Han gav fritt utlopp åt sin vrede,

han skonade inte deras själ

från döden

utan utlämnade deras liv åt pesten.

51 *2 Mos 11:5, 12:29f, Ps 105:36, 135:8, 136:10. Han slog allt förstfött i Egypten,

livskraftens förstling

i Hams hyddor.

52 *2 Mos 12:31, Ps 77:21, 100:3. Han lät sitt folk bryta upp

som en fårflock

och förde dem som en hjord

genom öknen.

53 *2 Mos 14:19f, 15:19, Ps 106:11. Han ledde dem tryggt,

de behövde inte vara rädda,

deras fiender svaldes av havet.

54 *2 Mos 15:13, 17. Han förde dem till sitt heliga land,

till det berg som hans högra hand

hade vunnit.

55 *Jos 1:1f, 23:4f, Ps 44:3, 105:44, 135:12. Han fördrev hednafolken

framför dem,

han gav dem deras land

som arvedel

och lät Israels stammar bo

i deras hyddor.

56 *Dom 2:8f. Men de trotsade och frestade

Gud den Högste,

de höll inte fast

vid hans vittnesbörd.

57 *Hos 7:16. De vek trolöst tillbaka

som sina fäder,

de gav vika som en opålitlig båge.

58 *5 Mos 4:25f, 32:16, 21. De väckte hans vrede

med sina offerhöjder

och kränkte honom

med sina avgudabilder.

59 Gud hörde det och blev vred,

han förkastade Israel med all kraft.

60 *Jos 18:1, 1 Sam 4:11f, Jer 7:12. Han övergav sin boning i Shilo*78:60ShiloPlats strax norr om Jerusalem där tabernaklet stod under domartiden (se t ex 1 Sam 1:3f).,

det tält han rest bland människorna.

61 *1 Sam 4:11, 21. Han gav sin makt i fångenskap

och sin ära*78:61sin makt … sin äraGuds förbundsark som utlämnades åt filisteerna (se 1 Sam 4-6). i fiendehand.

62 *1 Sam 4:10. Sitt folk utlämnade han åt svärdet,

han blev vred på sin arvedel.

63 Deras unga män förtärdes av eld,

deras unga kvinnor

blev utan brudsång.

64 *1 Sam 4:11, 18, Job 27:15. Deras präster föll för svärd,

deras änkor kunde inte

hålla dödsklagan.

65 Då vaknade Herren som ur sömn,

som en hjälte bedövad av vin.

66 Han slog tillbaka sina fiender

och drog evig skam över dem.

67 Han förkastade Josefs hydda

och utvalde inte Efraims stam,

68 *Ps 48:3, 87:2, 132:13f. men Juda stam utvalde han,

Sions berg som han älskar.

69 *1 Kung 6:1f, Ps 68:17, 132:13. Han byggde sin helgedom

hög som himlen,

grundade den likt jorden för evigt.

70 *1 Sam 16:11f. Han utvalde sin tjänare David

och tog honom från fårens fållor,

71 *2 Sam 7:8, 1 Krön 11:2, Ps 28:9. han hämtade honom från tackorna

och satte honom till herde

för Jakob, sitt folk,

för Israel, sin arvedel.

72 Han var deras herde med rent hjärta

och ledde dem

med förståndig hand.

Masquil de Asaph.

1 ESCUCHA, pueblo mío, mi ley:

Inclinad vuestro oído á las palabras de mi boca.

2 ✝ 78.2 Sal. 49.4. Mt. 13.35. Abriré mi boca en parábola;

Hablaré ✝78.2 Pr. 1.6.cosas reservadas de antiguo:

3 ✝ 78.3 Sal. 44.1. Las cuales hemos oído y entendido;

Que nuestros padres nos las contaron.

4 ✝ 78.4 Dt. 4.9. No las encubriremos á sus hijos,

✝ 78.4 Ex. 12.26. Contando á la generación venidera las alabanzas de Jehová,

Y su fortaleza, y sus maravillas que hizo.

5 El estableció ✝78.5 Sal. 81.5.testimonio en Jacob,

Y pusó ley en Israel;

La cual mandó á nuestros padres

Que la notificasen á sus hijos;

6 ✝ 78.6 Sal. 102.18. Para que lo sepa la generación venidera, y los hijos que nacerán;

Y los que se levantarán, lo cuenten á sus hijos;

7 A fin de que pongan en Dios su confianza,

Y no se olviden de las obras de Dios,

Y guarden sus mandamientos:

8 Y no sean como sus padres,

✝ 78.8 Dt. 21.18,20. Jer. 5.23. Generación contumaz y rebelde;

Generación que no apercibió su corazón,

Ni fué fiel para con Dios su espíritu.

9 Los hijos de Ephraim armados, flecheros,

Volvieron las espaldas el día de la batalla.

10 No guardaron el pacto de Dios,

Ni quisieron andar en su ley:

11 Antes se olvidaron de sus obras,

Y de sus maravillas que les había mostrado.

12 ✝ 78.12 Ex. cps. 7 —12.Delante de sus padres hizo maravillas

En la tierra de Egipto, ✝78.12 Nm. 13.22.en el campo de Zoán.

13 ✝ 78.13 Ex. 14.21 y 15.8. Rompió la mar, é hízolos pasar;

E hizo estar las aguas como en un montón.

14 ✝ 78.14 Ex. 13.21. Y llevólos de día con nube,

Y toda la noche con resplandor de fuego.

1 Rebeliones del pueblo

2 y paciencia de Dios.

15 ✝ 78.15 Ex. 17.6. Nm. 20.8,10,11. Hendió las peñas en el desierto:

Y dióles á beber como de grandes abismos;

16 Pues sacó de la peña corrientes,

E hizo descender aguas como ríos.

17 Empero aun tornaron á pecar contra él,

✝ 78.17 Sal. 95.8-10. He. 3.16. Enojando en la soledad al Altísimo.

18 Pues ✝78.18 Ex. 16.2, etc.tentaron á Dios en su corazón,

Pidiendo comida á su gusto.

19 Y hablaron contra Dios,

Diciendo: ¿Podrá poner mesa en el desierto?

20 ✝ 78.20 Ex. 17.6. Nm. 20.11. He aquí ha herido la peña, y corrieron aguas,

Y arroyos salieron ondeando:

¿Podrá también dar pan?

¿Aparejará carne á su pueblo?

21 Por tanto oyó Jehová, ✝78.21 Nm. 11.1,10.e indignóse:

Y encendióse el fuego contra Jacob,

Y el furor subió también contra Israel;

22 Por cuanto no habían creído á Dios,

Ni habían confiado en su salud:

23 A pesar de que mandó á las nubes de arriba,

Y abrió las puertas de los cielos,

24 ✝ 78.24 Ex. 16.4. E hizo llover sobre ellos maná para comer,

Y dióles ✝78.24 Sal. 105.40. Jn. 6.31.trigo de los cielos.

25 ✝ 78.25 Sal. 103.20. Pan de nobles comió el hombre:

Envióles comida á hartura.

26 ✝ 78.26 Nm. 11.31. Movió el solano en el cielo,

Y trajo con su fortaleza el austro.

27 E hizo llover sobre ellos carne como polvo,

Y aves de alas como arena de la mar.

28 ✝ 78.28 Ex. 16.13. E hízolas caer en medio de su campo,

Alrededor de sus tiendas.

29 Y comieron, y hartáronse mucho:

Cumplióles pues ✝78.29 Nm. 11.4,34.su deseo.

30 No habían quitado de sí su deseo,

Aun estaba su vianda en su boca,

31 Cuando vino sobre ellos el furor de Dios,

Y ✝78.31 Sal. 22.29.mató los más robustos de ellos,

Y derribo los escogidos de Israel.

32 Con todo esto ✝78.32 Nm. cps. 14, 16, 17.pecaron aún,

Y no dieron crédito á sus maravillas.

33 ✝ 78.33 Nm. 14.29,35. Consumió por tanto en ✝78.33 Sal. 39.5.nada sus días,

Y sus años en la tribulación.

34 ✝ 78.34 Os. 5.15. Si los mataba, entonces buscaban á Dios;

Entonces se volvían solícitos en busca suya.

35 Y acordábanse que ✝78.35 Dt. 32.4.Dios era su refugio.

Y el Dios Alto ✝78.35 Sal. 74.2. Ex. 15.13.su redentor.

36 Mas ✝78.36 Is. 29.13. Mt. 15.8.le lisonjeaban con su boca,

Y con su lengua le mentían:

37 Pues sus corazones no eran rectos con él,

Ni estuvieron firmes en su pacto.

38 ✝ 78.38 Ex. 34.6. Nm. 14.20. Empero él misericordioso, perdonaba la maldad, y no los destruía:

Y abundó para apartar su ira,

Y no despertó todo su enojo.

39 ✝ 78.39 Sal. 103.14,16. Y acordóse que ✝78.39 Gn. 6.3. Jn. 3.6.eran carne;

Soplo que va y no vuelve.

40 ¡Cuántas veces lo ensañaron en el desierto,

✝ 78.40 Ef. 4.30. Lo enojaron en la soledad!

41 Y volvían, y tentaban á Dios,

Y ponían límite al Santo de Israel.

42 No se acordaron de su mano,

Del día que los redimió de angustia;

43 ✝ 78.43 ver. 12 . Hasta ver. 51, Sal. 105.27-36.Cuando puso en Egipto sus señales,

Y sus maravillas en el campo de Zoán;

44 ✝ 78.44 Ex. 7.17. Y volvió sus ríos en sangre,

Y sus corrientes, porque no bebiesen.

45 ✝ 78.45 Ex. 8.21-24. Envió entre ellos una mistura de moscas que los comían,

Y ✝78.45 Ex. 8.2-14.ranas que los destruyeron.

46 Dió también al pulgón sus frutos,

Y sus trabajos á la ✝78.46 Ex. 10.12-15.langosta.

1 Ingratitud de Israel.

2 Desolación de Jerusalem.

47 ✝ 78.47 Ex. 9.23-25. Sus viñas destruyó con granizo,

Y sus higuerales con piedra;

48 Y ✝78.48 Ex. 9.23-25.entregó al pedrisco sus bestias,

Y al fuego sus ganados.

49 Envió sobre ellos el furor de su saña,

Ira y enojo y angustia,

Con misión de malos ángeles.

50 Dispuso el camino á su furor;

No eximió la vida de ellos de la muerte,

Sino que entregó su vida á la mortandad.

51 ✝ 78.51 Ex. 12.29. E hirió á todo primogénito en Egipto,

Las primicias de las fuerzas en las tiendas de ✝78.51 Sal. 105.23.Châm.

52 Empero hizo salir á su pueblo ✝78.52 Sal. 77.20.como ovejas,

Y llevólos por el desierto, como un rebaño.

53 Y guiólos con seguridad, que no tuvieron miedo;

Y la mar ✝78.53 Ex. 14.27,28 y 15.10.cubrió á sus enemigos.

54 Metiólos después en los términos de su ✝78.54 Ex. 15.17. Is. 11.9.santuario,

En este monte que ganó su mano derecha.

55 Y echó las gentes de delante de ellos,

Y ✝78.55 Jos. 23.4.repartióles una herencia ✝78.55 Sal. 105.11.con cuerdas;

E hizo habitar en sus moradas á las tribus de Israel.

56 Mas tentaron y enojaron al Dios Altísimo,

Y no guardaron sus testimonios;

57 Sino que se volvieron, y se rebelaron como sus padres:

Volviéronse ✝78.57 Os. 7.16.como arco engañoso.

58 Y enojáronlo con sus ✝78.58 Lv. 26.30. 1 R. 11.7.altos,

Y provocáronlo á celo con sus esculturas.

59 Oyólo Dios, y enojóse,

Y en gran manera aborreció á Israel.

60 ✝ 78.60 1 S. 4.11. Jer. 7.12-14. Dejó por tanto el tabernáculo de ✝78.60 Jos. 18.1.Silo,

La tienda en que habitó entre los hombres;

61 Y dió en cautividad su ✝78.61 Sal. 105.4 y 132.8.fortaleza,

Y su gloria en mano del enemigo.

62 ✝ 78.62 1 S. 4.10. Entregó también su pueblo á cuchillo,

Y airóse contra su heredad.

63 El fuego devoró sus mancebos,

Y ✝78.63 Jer. 7.34.sus vírgenes no fueron loadas en cantos nupciales.

64 ✝ 78.64 1 S. 4.11. Sus sacerdotes cayeron á cuchillo,

Y ✝78.64 Job 27.15.sus viudas no lamentaron.

65 Entonces despertó el Señor á la manera del ✝78.65 Is. 42.13.que ha dormido,

Como un valiente que grita excitado del vino:

66 E ✝78.66 1 S. 5.6,12 y 6.4.hirió á sus enemigos en las partes posteriores:

Dióles perpetua afrenta.

67 Y desechó el tabernáculo de José,

Y no escogió la tribu de Ephraim.

68 Sino que escogió la tribu de Judá,

El monte de Sión, ✝78.68 Sal. 87.2.al cual amó.

69 Y edificó su santuario á manera de eminencia,

Como la tierra que cimentó para siempre.

70 ✝ 78.70 1 S. 16.11,12. Y eligió á David su siervo,

Y tomólo de las majadas de las ovejas:

71 ✝ 78.71 2 S. 5.2. De tras las paridas lo trajo,

Para que apacentase á Jacob su pueblo, y á Israel su heredad.

72 Y apacentólos con ✝78.72 1 R. 9.4.entereza de su corazón;

Y pastoreólos con la pericia de sus manos.