1 Nanā, ka kīngi te kīngi i runga i te tika,

ka whakahaere tikanga anō ngā rangatira i runga i te whakawā.

2 Ā, ka ai he tangata hei kuhunga ina pā te hau,

hei piringa kei mate i te tūpuhi;

ka rite ki ngā awa wai i te wāhi maroke,

ki te ata o te kōhatu nui i te whenua ngaunga rā.

3 Nā, e kore e atarua ngā kanohi o te hunga kite;

ka whakarongo anō te hunga i te taringa rongo.

4 Ka mātauria anō te mātauranga e te ngākau o te hunga pōnānā,

ā, ka hohoro te arero o ngā reo kīkiki ki te kōrero mārama.

5 E kore te wairangi e kīia i muri he ohaoha,

e kore anō te kaiponu e kīia he atawhai.

6 Ka kōrero hoki te tangata nanakia i te nanakia,

ā, ka mahi tōna ngākau i te kino,

kia whakahāwea ai ki te tapu,

kia puta kē ai tāna kōrero ki a Ihowā,

kia noho tahanga ai i a ia te wairua o te tangata matekai,

kia mōtī ai hoki he wai mō te tangata matewai.

7 He kino hoki ngā hanga a te kaiponu;

e whakatakotoria ana e ia he whakaaro kino,

he kōrero teka e hē ai te hunga iti,

ahakoa e tika ana anō ngā kōrero a te rawakore.

8 He ohaoha ia ngā tikanga a te ohaoha;

ā, ka ū ia ki ngā mahi ohaoha.

9 Whakatika e ngā wāhine e noho pai ana,

whakarongo ki tōku reo;

e ngā tamāhine whakaarokore,

kia whai taringa, ki āku kupu.

10 He maha ngā rā i tua atu i te tau

e raruraru ai koutou, e ngā wāhine maharakore;

nō te mea ka kore te whakinga wāina,

e kore hoki e tae mai te kohikohinga.

11 E wiri, e ngā wāhine e noho hūmārie ana;

pōkaikaha noa iho, e te hunga maharakore;

whakarērea ngā kākahu, noho tahanga,

whītikiria he kākahu taratara ki ō koutou hope.

12 Ka papaki rātou ki ngā uma mō ngā māra ātaahua,

mō te wāina hua,

13 ka puta ake te tātarāmoa me te tūmatakuru

ki te oneone o tāku iwi,

inā, ki runga ki ngā whare koa katoa

o te pā hari.

14 Nō te mea ka mahue te whare kīngi,

ka whakarērea te pā tokomaha;

ko te puke me te pourewa

ka waiho hei ana ā ake ake,

hei mea e koa ai ngā kāihe mohoao,

hei wāhi kai mā ngā kāhui;

15 kia ringihia mai rā anō i runga te wairua ki a tātou,

kia meinga rā anō te koraha hei māra whai hua,

kia kīia anō te māra whai hua he ngahere.

16 Ko reira te whakawā noho ai ki te koraha,

ā, hei kāinga te māra hua mō te tika.

17 Ā, ko te mahi a te tika he rongo mau;

ko te whakaotinga o te tika he āta noho, he ngākau ū ā ake ake.

18 Ka noho hoki tāku iwi ki te nohoanga o te rongo mau,

ki ngā kāinga e ū ai te ngākau,

ki ngā okiokinga hūmārie.

19 Ka tārere iho ia te whatu i te hinganga o te ngahere;

ā, ka whakahoroa rawatia te pā ki raro.

20 Anō te hari o koutou,

o te hunga e whakatō ana ki te taha o ngā wai katoa,

e tuku atu ana i ngā waewae o te kau, o te kāihe.

1 *Ps 45:7f, 72:1f, Jes 9:6, 11:4, Jer 23:5f, 33:15f. Se, en kung ska regera

i rättfärdighet,

furstar ska styra med rättvisa.

2 *Jes 25:4, 43:19. En man ska vara som en tillflykt

i stormen,

som ett skydd mot störtskuren,

som vattenbäckar i en ödemark,

som skuggan av en väldig klippa

i ett törstigt land.

3 *Jes 29:18. De som har ögon att se med

ska inte vara förblindade,

de som har öron att höra med

ska lyssna.

4 De obetänksammas hjärtan

ska förstå kunskap,

och de stammandes tunga

ska tala flytande och klart.

5 Dåren ska då inte mer kallas ädel,

girigbuken inte kallas generös.

6 *Ords 15:2, Matt 12:35. För en dåre talar dårskap,

hans hjärta gör det som är orätt,

så att han handlar ogudaktigt

och sprider villoläror

om Herren.

Han svälter ut den hungriges själ

och hindrar den törstige

från att dricka.

7 *1 Kung 21:7f, Mika 2:1. Girigbukens vapen är onda,

han tänker ut ondskefulla planer

för att fördärva de betryckta

med lögnaktiga ord

och den fattige

när han vädjar om rättvisa.

8 Men den ädle tänker ädla tankar,

han står fast vid det som är ädelt.

9 Ni kvinnor som är så säkra,

res er upp och hör min röst!

Ni självsäkra döttrar,

lyssna till mina ord!

10 När dagar lagts till år ska ni darra,

ni som är så sorglösa,

för vinskörden uteblir,

ingen fruktskörd kommer mer.

11 Bäva, ni säkra,

darra, ni sorglösa,

lägg av era kläder och blotta er,

bär säcktyg runt era höfter!

12 Slå er mot brösten och klaga

över de vackra fälten,

över de fruktbara vinstockarna,

13 över mitt folks åkrar

där törne och tistel skjuter upp,

över glädjens alla boningar

i den yra staden.

14 *2 Krön 27:3, Jer 50:39. För palatset blir övergivet,

den folkrika staden lämnas öde.

Ofelhöjden*32:14OfelhöjdenÅs söder om tempelberget där Jerusalems äldsta delar är byggda. med tornet förvandlas

till grotthålor för evigt,

till glädje för vildåsnor

och bete för hjordar –

15 *Jes 29:17, 35:1, 44:3f, Hes 39:29, Joel 2:28–3:1. tills Anden från höjden

blir utgjuten över oss

och öknen blir ett bördigt fält,

och det bördiga fältet

räknas som skog.

16 Då ska rätten ta sin boning i öknen,

rättfärdigheten bo

på det bördiga fältet.

17 Rättfärdighetens frukt

ska vara frid,

och rättfärdighetens verk

vara ro och trygghet för evigt.

18 *5 Mos 33:27, Jes 33:20, Jer 33:16, Ps 4:9, 132:14. Mitt folk ska bo i fridfulla hem,

i trygga boningar

och på säkra viloplatser.

19 *Jes 10:18, 33, 29:4, 30:33, Matt 11:23. Men hagel ska falla när skogen fälls,

och staden ska bli

djupt ödmjukad.

20 Lyckliga är ni

som kan så vid alla vatten

och låta oxen och åsnan

fritt ströva omkring.