1 I taua rā ka waiatatia tēnei waiata i te whenua o Hūrā:
He pā kaha tō tātou:
ka whakaritea e ia te whakaora hei taiepa,
hei pekerangi.
2 Whakatuwheratia ngā kūwaha,
kia tomo mai ai
te iwi tika e pupuri ana i te pono.
3 Māu e pupuri i runga i te rangimārie rawa –
te tangata e ū ana te whakaaro ki a koe;
nāna hoki i whakawhirinaki ki a koe.
4 Whakawhirinaki ki a Ihowā ā ake ake,
nō te mea kei te Ariki, kei a Ihowā,
he kāmaka mau tonu.
5 Kua whakahokia iho hoki e ia
te hunga e noho ana i runga,
te pā tiketike; takoto rawa i a ia,
takoto rawa ki te whenua,
pā rawa ki te puehu.
6 Takahia iho e te waewae,
e ngā waewae o ngā rawakore,
e ngā takahanga o ngā ware.
7 Ko te ara o te tangata tika, he tika;
e whakatikaia ana e koe, e te mea tika, te ara o te tangata tika.
8 Kei te ara nei anō mātou o āu whakaritenga
e tatari ana ki a koe, e Ihowā;
ko tōu ingoa, ko te mahara ki a koe
tā ō mātou wairua e minamina nei.
9 Minamina tonu ahau, tōku ngākau, ki a koe i te pō;
āe rā, ka moata ahau, tōku wairua, ki te rapu i a koe.
Nō te mea i ngā wā e puta ai āu whakaritenga ki te whenua,
ka ākona te tika e ngā tāngata o te ao.
10 Atawhaitia iho te tangata kino,
e kore ia e ako i te tika;
i te whenua o te tika ka hē tāna mahi,
e kore anō ia e kite i te nui o Ihowā.
11 E Ihowā, kua ara tōu ringa ki runga,
heoi kāhore rātou e kite.
Otiia, ka kite rātou i tōu hae mō te iwi, ā, ka whakamā;
āe rā, mā te ahi e kai ōu hoariri.
12 Ka whakaritea e koe, e Ihowā, he rangimārie mō mātou,
nāu nei hoki i mahi ā mātou mahi katoa mā mātou.
13 E Ihowā, e tō mātou Atua,
he ariki kē anō, i tua ake i a koe, i noho hei rangatira mō mātou;
māu anake ia mātou ka mahara ai ki tōu ingoa.
14 Kua mate rātou, e kore e ora;
he tūpāpaku rātou, e kore e ara –
nā, kua tirohia nei rātou e koe, ngaro iho i a koe,
hunā katoatia ana e koe te mahara ki a rātou.
15 Kua whakaraneatia e koe te iwi, e Ihowā,
kua whakaraneatia e koe te iwi.
Kua whai korōria koe;
nāu i whakanui ngā rohe katoa o te whenua.
16 E Ihowā, i te rarurarutanga i haere atu rātou ki a koe,
ā, i ringihia atu e rātou he īnoi,
i te mea e papaki ana koe i a rātou.
17 He pērā i te wahine hapū,
ka tata ia te whānau,
e whakamamae ana, e auē ana i ōna mamae;
ko tō mātou rite tērā i tōu aroaro, e Ihowā;
18 i te hapū mātou, i te mamae mātou,
kua whānau tā mātou me te mea he hau.
Kīhai i oti i a mātou he whakaora i runga i te whenua;
kīhai anō hoki i hinga ngā tāngata o te ao.
19 Ka ora ōu tāngata mate;
ka ara ōku tinana mate,
Maranga, waiata,
e te hunga kei te puehu nei tō koutou kāinga;
nō te mea kei te tōmairangi o ngā otaota te rite o tōu tōmairangi;
ā, ka makā mai ngā tūpāpaku e te whenua.
20 Haere, e tōku iwi, e tomo ki roto ki ōu rūma,
tūtakina ōu tatau i muri i a koe;
e piri, he wāhi iti kau nei,
kia pahemo rā anō te riri.
21 Nō te mea tēnei a Ihowā te puta nei i tōna wāhi
ki te whiu i te hē o ngā tāngata o te whenua;
ā, ka whakakitea ōna toto e te whenua;
e kore anō e hīpokina e ia i muri nei tōna hunga i patua.
1 Ps 46:6, 87:1, Ords 14:26, Jes 60:18. På den dagen ska man sjunga denna sång i Juda land:
Vi har en stark stad.
Frälsningen gör han
till murar och värn.
2 Ps 118:19f, Jes 60:11. Öppna portarna
och låt ett rättfärdigt folk tåga in,
ett folk som förblir troget.
3 Rom 5:1. Den som är fast i sitt sinne
bevarar du i frid,
i frid, för han förtröstar på dig.
4 5 Mos 32:4, Ps 18:2f, 118:8f, Jes 50:10, Hab 1:12. Förtrösta på Herren för evigt,
för HerrenHerren
är en evig klippa.
5 Jes 21:9, 25:2, 12, Jer 49:15f, 51:8, Upp 14:8, 18:2. Han störtar ner dem som tronar
i höjden,
den stolta staden ödmjukar han.
Han slår den ner till jorden,
han tar ner den i stoftet.
6 Jes 28:3. Den trampas ner under fötterna –
fattigas fötter, svagas steg.
7 Ps 27:11. Den rättfärdiges väg är jämn.
Du, den Rättvise,
jämnar den rättfärdiges stig.
8 Ps 119:10, 47. Ja, på dina domars väg, Herre,
väntar vi dig.
Ditt namn och din ära
är vår själs längtan.
9 Ps 63:7, 88:14, 130:6. Min själ längtar efter dig om natten,
anden i mig söker dig,
för när dina domar drabbar jorden
lär sig världens invånare
rättfärdighet.
10 När den ogudaktige får nåd
lär han sig inte rättfärdighet.
I det land där rätt skulle råda
handlar han orätt,
han ser inte Herrens höghet.
11 Herre, din hand är upplyft,
men de ser det inte.
De ska se din iver för folket
och blygas,
den eld som är avsedd
för dina fiender ska förtära dem.
12 Joh 15:5, Fil 2:13.Herre, du ska ge oss frid,
för allt som vi har uträttat
har du utfört åt oss.
13 Herre vår Gud, andra herrar än du
har härskat över oss,
men bara genom dig
prisar vi ditt namn.
14 5 Mos 32:26, Job 18:17, Ps 9:7, 88:11f, Ords 10:7. De är döda, de får inte liv igen,
deras andar kan inte uppstå.
Därför har du gripit in
och förgjort dem,
du har utplånat minnet av dem.
15 Du har förökat folket, Herre.
Du har förökat folket
och visat dig härlig,
du har utvidgat
landets alla gränser.
16 Ps 18:7, 77:3, 78:34f, Hos 5:15.Herre, i nöden sökte de dig,
de utgöt tysta böner
när din tillrättavisning
drabbade dem.
17 Jes 13:8, 21:3. Som en havande kvinna våndas
när hon är nära att föda
och ropar ut sin smärta,
så är det med oss inför dig, Herre.
18 Jes 33:11, 59:4. Vi var havande och våndades,
men vi födde vind.
Vi har inte gett landet frälsning,
och ingen föds till att bo
på jorden.
19 Hes 37:3f, Dan 12:2, Hos 13:14. Dina döda ska bli levande,
mina dödas26:19mina dödasAndra handskrifter (Peshitta): "deras döda". kroppar ska uppstå.
Vakna upp och jubla,
ni som bor i stoftet,
för din dagg är ljusets dagg,
och jorden ska ge igen
de avsomnade.
20 Ps 30:6, 57:2, Jes 30:27. Kom, mitt folk,
och gå in i dina kamrar,
stäng igen dörrarna efter dig.
Göm dig ett litet ögonblick
tills vreden har gått förbi.
21 1 Mos 4:10f, Job 16:18, Jes 59:18, Mika 1:3, Matt 23:35. För se, Herren kommer
ut ur sin boning
för att straffa jordens invånare
för deras missgärning.
Jorden ska blotta
sina blodskulder
och inte längre dölja
sina dräpta.