1 Ko te poropititanga mō Ramahiku:
"Nanā, kua kore a Ramahiku hei pā;
ka pūranga kau.
2 Kua mahue ngā pā o Aroere;
mō ngā kāhui ērā, ka takoto rātou,
tē ai he kaiwhakawehi.
3 Ka kore anō he pā kaha mō Ēparaima,
he kīngitanga mō Ramahiku,
he toenga rānei o Hīria;
ka rite rātou ki te korōria o ngā tama a Īharaira,"
e ai tā Ihowā o ngā mano.
4 "Nā, i taua rā ka meinga te korōria o Hākopa kia tūpuhi,
ka hīroki haere hoki te ngako o ōna kikokiko.
5 Ā, ka rite ki tā te kaitapahi kohikohinga i te wīti,
ki te tapahanga hoki a ōna ringa i ngā hua wīti;
āe, ka rite ki te hamunga o ngā hua wīti
i te raorao i Repaima.
6 Otiia, e toe anō ētahi karepe hei hamunga;
ka rite ki te ruiruinga o te ōriwa –
e rua, e toru ngā ōriwa i te pito o tō runga rawa peka,
e whā, e rima
i te peka i waho rawa,
i te mea whai hua,"
e ai tā Ihowā, tā te Atua o Īharaira.
7 I taua rā ka titiro he tangata ki tōna Kaihanga,
ka anga ōna kanohi ki te Mea Tapu o Īharaira;
8 e kore anō e titiro ki ngā āta i hangā nei e ōna ringa,
e kore e anga ki te mea i mahia e ōna maihao,
ki ngā Aherimi rānei,
ki ngā whakapakoko rānei.
9 I taua rā ka rite ōna pā kaha ki te wāhi i whakarērea i te ngahere, i te tihi anō o te maunga, i whakarērea rā i te aroaro o ngā tama a Īharaira; nā, ko te ngaromanga.
10 Kua wareware hoki koe ki te Atua o tōu whakaoranga,
ā, kua kāhore i mahara ki te kāmaka o tōu kaha,
mō reira ka whakatupuria e koe he mea ātaahua,
ka whakatōkia anō ki te peka kē.
11 I te rā e whakatō ai koe, ka taiepatia e koe,
ā, i te ata matomato tonu tāu i whakatō ai;
i te rā ia o te pōuri, o te mamae ngau kino,
ka memeha atu te kotinga.
12 Ananā, te ngangau o ngā iwi maha,
e ngē ana ānō he haruru nō ngā moana!
Me te rere o ngā iwi, e wawā ana,
koia anō kei te turituri o ngā wai nunui!
13 Ānō ko te tāheke o ngā wai maha te haruru o ngā iwi;
otiia ka rīria rātou e ia, ā, ka rere ki tawhiti,
ka whāia, ānō he pāpapa nō ngā maunga i te upoko o te hau,
ānō he puehu āwhiowhio e āia ana e te tūpuhi.
14 I te ahiahi, nā, ko te pāwera!
Kīanō i pūao kua kore rātou.
Ko te wāhi tēnei mā te hunga e pāhua ana i a tātou,
ko te mea tēnei e wehea mā te hunga e muru ana i a tātou.
1 Jer 49:23f, Amos 1:3. Profetia om Damaskus.
Se, Damaskus ska upphöra
att vara en stad,
det ska bli en ruinhög17:1Damaskus … ruinhögStaden skövlades av assyrierna 732 f Kr (8:4, 2 Kung 16:9)..
2 Aroers städer blir övergivna.
De blir ett tillhåll för hjordar
som lägger sig där
utan att någon skrämmer dem.
3 Jes 7:8. Och Efraims borg ska försvinna,
likaså Damaskus kungadöme
och resten av Aram.
Det ska gå med dem som med
Israels barns härlighet,
säger Herren Sebaot.
4 När den dagen kommer,
ska Jakobs härlighet förblekna
och hans feta kropp magra.
5 Jes 24:13. Det ska vara som när skördemannen
samlar ihop säd
och skördar axen med sin arm.
Han ska då vara som en
som plockar ax i Refaimdalen17:5RefaimdalenDal sydväst om Jerusalem (2 Sam 5:18f) där mycket av stadens mat odlades..
6 Bara en efterskörd lämnas kvar,
som när man skakar ett olivträd.
Två eller tre mogna oliver blir kvar
högst uppe i toppen,
fyra eller fem på trädets kvistar,
säger Herren, Israels Gud.
7 På den dagen ska människorna
blicka upp till sin Skapare,
deras ögon ska se till Israels Helige.
8 3 Mos 26:30. Människorna ska inte vända sin blick
till de altaren
som deras händer har gjort.
De ska inte se till sina fingrars verk,
inte till asherapålarna
eller till solstoderna.
9 På den dagen ska deras befästa städer
vara som de övergivna fästen
i skogen och på bergstopparna
som övergavs när Israels barn
drog in.
Allt ska bli ödelagt,
10 Jer 2:32, 18:15, Hos 8:14. för du hade glömt
din frälsnings Gud,
du kom inte ihåg
din styrkas klippa.
Därför planterade du
ljuvliga planteringar
och satte främmande skott i dem.
11 Den dag du planterade dem
inhägnade du dem,
och tidigt kom dina plantor
att blomma,
men skörden uteblev
på skördedagen,
då plågan blev mycket svår.
12 2 Kung 18:13f, Jes 36:1f. Hör larmet av många folk,
det brusar som havet brusar.
Det dånar av folkslag,
det dånar
som väldiga vatten dånar.
13 Ps 65:8, 89:10, 93:3f. Folkslag dånar,
som stora vatten dånar.
Men han tillrättavisar dem
och de flyr bort i fjärran.
De jagas som agnar
för vinden på bergen,
som virvlande löv för stormen.
14 2 Kung 19:35f, Jes 14:25, 37:36f. När kvällen är inne, se,
då kommer plötslig skräck,
och innan morgonen gryr
är de borta.
Detta är våra rövares del
och våra plundrares lott.