1 I taua rā,

ka patua e Ihowā ki tāna hoari mārō,

hoari nui, hoari kaha a Rewiatana,

te nākahi tere, a Rewiatana, te nākahi korohape;

ka tukitukia hoki e ia te tarakona i te moana.

2 I taua rā:

"He māra wāina, waiata atu koutou ki reira!

3 Ko ahau, ko Ihowā hei tiaki i a ia;

hono tonu tāku whakamākūkū;

ka tiakina e ahau i te pō,

i te ao, kei tūkinotia.

4 Kāhore he riri i roto i ahau.

He kore noa nō ngā tātarāmoa,

nō ngā tūmatakuru hei whawhai mai ki ahau!

Pēnei kua haere tonu atu ahau ki runga ki a rātou,

tahuna ngātahitia ake e ahau.

5 Kia hopukia mai rānei e ia tōku kaha,

kia houhia ai te rongo ki ahau;

āe rā, kia houhia anō tana rongo ki ahau."

6 Ā ngā rā e haere mai nei ka whai pakiaka ngā uri o Hākopa;

ka whai puāwai, ka kōpuku a Īharaira;

ā, ka kapi i a rātou te mata o te ao katoa i te hua.

7 I rite rānei tāna patu i a ia

ki tāna patunga i ōna kaipatu?

I rite rānei tōna whakamatenga

ki te whakamatenga o āna i whakamate ai?

8 He mea mēhua tāu ngangare ki a ia i tōna tukunga atu e koe;

kāwhakina ana ia e ia ki tāna hau pākaha

i te rā o te marangai.

9 Nā, ko tēnei hei muru i te hē o Hākopa;

ko ngā hua katoa ēnei o te tāhinga i tōna hara:

kia meinga e ia ngā kōhatu katoa o te āta

kia rite ki te kōhatu taioma, kurukuru rawa,

ā, kore ake ngā Aherimi me ngā whakapakoko e ara ake ake.

10 Kei te mokemoke hoki te pā taiepa,

he kāinga mahue, he mea whakarere,

he pērā i te koraha; kai ana te kūao kau i reira,

takoto ana i reira, pau ake i a ia ōna manga.

11 Ka memenge ōna peka, ka whatia atu;

ka haere mai ngā wāhine, tahuna ana e rātou ki te ahi.

Ehara hoki ia i te iwi e whai mahara ana;

nō reira e kore rātou e tohungia e tō rātou kaihanga,

e kore anō tō rātou kaiwhakaahua e aroha ki a rātou.

12 I taua rā ka tāia ngā hua e Ihowā i te waipuke o te awa, ā tae noa ki te awa o Īhipa, ā, ka kohikohia takitahitia koutou, e ngā tama a Īharaira. 13 I taua rā ka whakatangihia he tētere nui, ā, ka haere mai te hunga i tata te ngaro i te whenua o Ahiria, me te hunga i te whenua o Īhipa i peia atu; ā, ka koropiko rātou ki a Ihowā ki te maunga tapu, ki Hiruhārama.

1 *Job 26:13, 40:20, Jes 24:21, 51:9, Hes 29:3, Upp 12:9, 19:20. På den dagen ska Herren

med sitt hårda, stora

och starka svärd

straffa Leviatan,

den snabba ormen,

Leviatan, den ringlande ormen,

och han ska döda draken*27:1Leviatan ... drakenär symboler för onda makter och riken som är fiender till Guds rike. Jfr Job 40:20f, Upp 12-13. i havet.

2 *Ps 80:9, Jes 5:1f. Sjung på den dagen

om den underbara vingården:

3 *Ps 121:4, Matt 21:33f, Joh 15:1. Jag, Herren, sköter om den,

ständigt vattnar jag den.

Både dag och natt vaktar jag den

så att ingen ska skada den.

4 *Jes 10:17. Jag hyser ingen vrede.

Hade jag törne och tistel

att strida emot,

skulle jag gå lös på dem

och bränna upp alltsammans.

5 Eller också söker man skydd hos mig

för att sluta fred med mig.

Ja, fred ska man sluta med mig.

6 *Jes 4:2, 37:1, Hos 14:6f. I kommande dagar ska Jakob slå rot,

Israel grönska och blomstra.

De ska fylla hela världen

med frukt.

7 Har han slagit Israel

så som han slog

dem som slog hans folk?

Eller dräpte han Israel

så som dess dråpare blev dräpta?

8 *Jer 4:11f, 10:24, 18:17, 30:11, 46:28, Hes 19:12. Nej, noggrant utmätt

gick du till rätta med dem

när de sändes bort.

Han fördrev dem

med sin hårda vind

på östanstormens dag.

9 *3 Mos 26:30, Jes 2:20, 17:7f, 30:22, 31:7. Men därför blir också

Jakobs skuld försonad,

och detta blir följden

av att deras synd tas bort:

Han krossar alla altarstenar

som när kalksten smulas sönder.

Asherapålar och solstoder*27:9altarstenar … Asherapålar och solstoderRensades bort av kung Hiskia (2 Kung 18:4, 22, 2 Krön 31:1). Ordet för "solstoder" kan också syfta på hedniska rökelsealtaren (2 Krön 30:14).

ska inte mer resas.

10 Den befästa staden är öde,

en folktom plats,

övergiven som en öken.

Kalvar betar där och lägger sig där,

de biter av dess kvistar.

11 När grenarna är torra

bryter man av dem,

och kvinnor kommer

och gör upp eld med dem,

för detta är ett folk

utan förstånd.

Därför har deras Skapare

inget förbarmande med dem,

han som har format dem

visar dem ingen nåd.

12 Det ska ske på den dagen

att Herren klappar ut kornen,*27:12klappar ut kornenFör att skilja agnarna från vetet (jfr Rut 2:17).

ända från den strida floden

till Egyptens bäckravin*27:12floden … Egyptens bäckravinFrån Eufrat till Wadi el-Arish, gränsen i sydväst (jfr 2 Kung 24:7).,

och ni ska samlas in en och en,

ni Israels barn.

13 *Jes 11:11f, Jes 19:21, Hos 11:11. Och det ska ske på den dagen

att man blåser i en stor basun,

och de som var försvunna*27:13försvunnaAnnan översättning: "på väg att gå under".

i Assyriens land

och fördrivna till Egyptens land

ska då komma och tillbe Herren

på det heliga berget i Jerusalem.