1 Nō te mea ka aroha a Ihowā ki a Hākopa,

ka whiriwhiria anō a Īharaira e ia;

ka meinga hoki rātou kia āta noho ki tō rātou ake oneone;

ka piri anō te tangata kē ki a rātou,

ka uru anō hoki ki roto ki te whare o Hākopa.

2 E tango anō ngā iwi i a rātou,

e kawe i a rātou ki tō rātou wāhi,

riro tonu iho rātou i te whare o Īharaira hei pononga tāne,

hei pononga wāhine i te oneone a Ihowā;

ā, hei whakarau mō rātou ō rātou kaiwhakarau,

ko rātou anō hei rangatira mō ō rātou kaitūkino.

3 Nā, i te rā e meinga ai koe e Ihowā kia okioki i tōu pōuri, i tōu pāwera, i te mahi pakeke anō hoki i whakamahia ai koe, 4 ko reira maranga ai tēnei pepeha āu mō te kīngi o Papurōna, ka mea hoki koe:

Ananā! Mutu pū tā te kaitūkino,

mutu pū tā te pā kōura!

5 Whati ana i a Ihowā te tokotoko o te hunga kino,

te hēpeta o ngā kīngi;

6 nāna i patu ngā iwi, me te riri, me te patu kīhai i tāmutu,

nāna i whakahaere ngā iwi i runga i te riri,

me te whakatupu kino,

kāhore he kaiaraarai.

7 Kua whai okiokinga, kua āta noho te whenua katoa;

pakaru mai ana tā rātou waiata.

8 Āe, kei te koa ngā kauri ki a koe,

rātou ko ngā hīta o Repanōna, e kī ana,

"Nō tōu taunga anō ki raro

i kore ai te kaitapahi e tae mai ki a mātou."

9 Ko te rēinga i raro, oho ana i a koe,

he tūtakitanga ki a koe i tōu taenga atu;

he meatanga ki a koe i whakaarahia ai e ia ngā tūpāpaku,

ngā mea nunui o te whenua;

maranga ana i a ia ngā kīngi katoa o ngā iwi

i runga i ō rātou torōna.

10 Ka kōrero rātou katoa ki a koe,

ka mea, "Ko koe anō hoki,

kua ngoikore pēnei me mātou?

Kua rite koe ki a mātou?"

11 Kua oti tōu korōria te whakahoki iho ki te rēinga,

me te rangi anō o āu hātere;

ko te whāriki mōu ko te kutukutu,

ko te hīpoki mōu ko ngā toke.

12 Ananā! Tōu takanga iho i te rangi,

e Tāwera, e te tama a te ata!

Te tapahanga iho i a koe ki raro,

nāu nei i tuku ngā iwi ki raro!

13 I mea hoki tōu ngākau,

"Ka piki ahau ki te rangi,

ka whakanekehia ake e ahau tōku torōna

ki runga i ngā whetū a te Atua,

ka noho anō ahau ki te maunga o te whakaminenga,

ki ngā taha rawa ki te raki.

14 Ka pikitia e ahau a runga ake o ngā wāhi tiketike o ngā kapua;

kia rite ahau ki te Runga Rawa."

15 Otirā, ka whakahokia iho koe ki te rēinga,

ki ngā pito rawa o te rua.

16 Ko te hunga e kite i a koe, matatau tonu tā rātou titiro ki a koe,

me tā rātou āta whakaaroaro anō:

"Ko te tangata ianei tēnei i wiri ai te whenua,

i ngāueue ai ngā rangatiratanga,

17 i mea nei i te ao hei koraha,

wāhia ana e ia ōna pā;

kīhai i tuku i āna herehere ki tō rātou wāhi?"

18 Ko ngā kīngi katoa o ngā iwi, ko rātou katoa,

takoto ana i tōna whare, i tōna whare,

i runga i te korōria.

19 Ko koe ia he mea maka mai i tōu urupā,

ānō he peka e whakariharihangia ana,

he mea whakakākahu ki te hunga i patua,

i werohia ki te hoari,

e haere ana ki raro ki ngā kōhatu o te rua.

Ānō he tinana i takatakahia e te waewae.

20 E kore te tanumanga mōu e huihuia ki tō rātou,

mōu i whakangaro i tōu whenua,

i patu i tōu iwi.

E kore te uri o ngā kaimahi i te kino

e whai ingoa, ake ake!

21 Kia tere te patu mō āna tamariki,

mō te hē o ō rātou mātua;

kei kake, kei riro anō i a rātou te whenua,

kei kapi te mata o te ao i ō rātou pā.

22 "Ka whakatika hoki ahau ki a rātou,"

e ai tā Ihowā o ngā mano,

"ka tapahia atu anō e ahau i Papurōna te ingoa me te toenga,

te tama me te mokopuna,"

e ai tā Ihowā.

23 "Ka meinga anō a reira e ahau hei kāinga mō te matuku,

hei hārotoroto wai;

ka purumatia anō e ahau ki te puruma o te whakangaromanga,"

e ai tā Ihowā o ngā mano.

24 Kua oati a Ihowā o ngā mano, kua mea:

"Inā, ū tonu tāku i whakaaro ai;

ko tāku i whakatakoto ai, mau tonu.

25 Mō te Ahiriana kia whati i ahau ki tōku whenua,

kia takatakahia ki runga ki ōku maunga.

Ko reira tāna ioka marere ai i runga i a rātou;

ā, ka marere tāna pīkaunga i runga i ō rātou pokohiwi."

26 Ko te whakaaro tēnei kei te takoto

mō te whenua katoa.

Ko te ringa anō tēnei e totoro atu nei

ki ngā iwi katoa.

27 Kua takoto hoki i a Ihowā o ngā mano,

ā, mā wai e whakataka?

Kua totoro tōna ringa,

ā, ko wai hei mea kia pēpeke?

28 Nō te tau i mate ai a Kīngi Ahata tēnei poropititanga:

29 Kei koa, e Pirihitia katoa,

ki te whatinga o te rākau a te kaiwhiu i a koe;

tērā hoki e puta ake he neke i roto i te pakiaka o te nākahi,

ā, ko tōna hua he nākahi e rere ana me he ahi.

30 Nā, ka kai ngā mātāmua o ngā ware,

ka takoto ngā rawakore, tē ai he wehi;

ka whakamatea anō e ahau tōu pakiaka ki te hemokai,

ā, ka patua ōu mōrehu.

31 Auē, e te kūwaha; hāmama, e te pā;

harotu kau koe, e Pirihitia katoa!

E puta mai hoki te paowa i te raki;

e kore tētahi e tū kē mai i te wā i whakaritea mōna.

32 Ā, he aha te kupu e whakahokia ki ngā karere o te iwi?

"Inā rā, nā Ihowā a Hiona i whakatū,

ā, ka ai a reira hei rerenga atu

mō ngā mea o tāna iwi i tūkinotia."

1 *Jes 49:13, 56:3, 6f, Sak 1:17, 2:12.Herren ska förbarma sig över Jakob och än en gång utvälja Israel och låta dem få ro i deras eget land. Främlingar ska ansluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus. 2 *Jes 45:14, 49:23, 61:5. Folken ska ta dem och föra dem hem, och Israels hus ska få dem som sin egendom i Herrens land som tjänare och tjänarinnor. Så ska deras fångvaktare bli deras fångar, och de ska råda över sina förtryckare.

3 På den dag då Herren ger dig ro från din smärta och oro och från det hårda arbete som du tvingats göra, 4 *Jes 13:19, Jer 51:8, Hab 2:6. ska du ta upp denna sång över Babels kung och säga:

"Vilket slut förtryckaren har fått!

Indrivningen av guld*14:4indrivningen av guldAndra handskrifter: "hans framfart". är över.

5 *Jes 9:4, Jer 50:23, 51:20.Herren bröt sönder de gudlösas stav,

härskarnas spira

6 som i grymhet slog folken

med slag på slag

och i vrede härskade över folkslagen

med skoningslös förföljelse.

7 Hela jorden har fått vila och ro,

man brister ut i jubel.

8 Även cypresserna gläds över ditt fall,

likaså Libanons cedrar*14:8cedrarBåde Assurs och Babels kungar tog av Libanons cedrar till sina palats (37:24, Hab 2:17).:

’Nu när du ligger där

kommer ingen och hugger

ner oss.’

9 Dödsriket därnere

kommer i rörelse för din skull,

för att ta emot dig

när du kommer.

Det väcker de avlidnas andar

för din skull,

jordens alla härskare,

och låter hednafolkens alla kungar

resa sig från sina troner.

10 Alla börjar de tala

och säger till dig:

’Du har också blivit maktlös som vi,

du har blivit som en av oss.’

11 *Job 21:26. Din prakt for ner till dödsriket,

med dina harpors buller.

Förruttnelse är bädden under dig

och maskar ditt täcke.

12 *Matt 11:23, Luk 10:18, Upp 9:1. Hur har du inte fallit från himlen,

du strålande stjärna,

du gryningens son!

Hur har du inte blivit fälld

till jorden,

du som slog ner folken till marken!

13 *Ps 48:3, Hes 28:2, Dan 8:10, 2 Tess 2:4. Du sade i ditt hjärta:

’Jag ska stiga upp till himlen,

jag ska resa min tron

ovanför Guds stjärnor*14:13Guds stjärnorSymboliserar ofta änglar (Job 38:7, Upp 1:20, 8:12f)..

Jag ska sätta mig på mötesberget

längst upp i norr.*14:13mötesberget längst upp i norrBerget Safon nordost om Ugarit i Syrien ansågs bland många hednafolk vara en mötesplats för gudarna (jfr Ps 48:3 med not).

14 Jag ska stiga upp

över molnens höjder,

jag ska bli som den Högste.’

15 *2 Petr 2:4. Men ner till dödsriket störtades du,

längst ner i graven.

16 De som ser dig stirrar på dig,

de granskar dig och säger:

’Är detta den man

som fick jorden att darra

och riken att skaka,

17 som gjorde jorden till en öken

och förstörde dess städer,

och som aldrig släppte hem

sina fångar?’

18 Folkens alla kungar

ligger alla med ära,

var och en i sitt vilorum,

19 men du är utkastad ur din grav

som en föraktad gren,

täckt av dräpta män

som genomborrats av svärd

och förts ner till gropens stenar.

Du är som ett förtrampat as.

20 Du ska inte få vila i en grav som de,

för du fördärvade ditt eget land

och dräpte ditt eget folk."

Förbrytarnas avkomma

ska man aldrig mer nämna.

21 Ordna ett blodbad på hans söner

för deras fäders missgärning.

De får inte resa sig

och ta över landet

och fylla jordens yta med städer.

22 *Ps 21:11, 37:28, 137:9. Jag ska resa mig mot dem,

säger Herren Sebaot,

och utrota ur Babel

både namn och överlevande,

både barn och ättlingar,

säger Herren.

23 *Jes 34:11, Sef 2:14. Jag ska göra det

till ett tillhåll för hägrar

och fylla det med sumpsjöar,

jag ska sopa bort det

med ödeläggelsens kvast,

säger Herren Sebaot.

24 Herren Sebaot har svurit och sagt:

Sannerligen, som jag har tänkt,

så ska det ske,

det jag beslutat ska bli verklighet.

25 *Jes 37:36, Hes 38:18f. Jag ska krossa Assur i mitt land*14:25krossa Assur i mitt landTroligen vid räddningen av Jerusalem 701 f Kr (37:36f).,

trampa ner honom på mina berg.

Då ska hans ok lyftas av dem,

hans börda lyftas från deras axlar.

26 Detta är det beslut

som är fattat om hela jorden,

detta är den hand

som är uträckt över alla folk.

27 *2 Krön 20:6, Job 9:12, Jes 43:13, Dan 4:32. När Herren Sebaot har beslutat det,

vem kan då göra det om intet?

Hans hand är uträckt,

vem kan då hindra den?

28 *2 Kung 16:20, 2 Krön 28:27. Året då kung Ahas dog*14:28Året då kung Ahas dogTroligen 715 f Kr (2 Kung 16:2 med not). kom denna profetia:

29 *4 Mos 21:6, 2 Kung 18:8, 2 Krön 28:18, Jer 47:1f, Hes 25:15f. Gläd er inte, alla ni filisteer,

över att staven som slog er*14:29staven som slog erFilisteerna på Gazaremsan hade kuvats av Ahas farfar Ussia (2 Krön 26:6), men sedan anfallit Juda under Ahas tid (2 Krön 28:18). Kan också syfta på Tiglat-Pileser III.

är bruten.

För från ormens rot

ska det komma en huggorm,

och dess avkomma

blir en vajande giftorm*14:29vajande giftormKanske kobran som är "bevingad". Annan översättning: "flygande seraf" (jfr 6:6)..

30 De utblottades förstfödda

ska finna bete,

de fattiga ska vila i trygghet.

Men din rot ska jag döda

genom svält,

de som blir kvar av dig ska dräpas.

31 *Jes 20:1. Jämra dig, du port!

Ropa, du stad!

Alla i filisteernas land

smälter bort av ångest,

för ett rökmoln kommer norrifrån*14:31ett rökmoln kommer norrifrånAssyrierna härjade filisteernas land ca år 720, 712 och 701 f Kr. De utplånades som folk av Nebukadnessar år 588 f Kr (se not till Jer 47:1).

och ingen blir efter

i fiendernas led.

32 *Ps 87:1f, Jes 57:13, Sef 3:12. Vad ska man svara

det främmande folkets

sändebud?

Att Herren har grundat Sion,

och där har de betryckta

i hans folk sin tillflykt.