1 Nanā, kua meinga e Ihowā te whenua kia noho tahanga,

kia takoto kau,

kua porohurihia ake e ia,

ā, kua whakamararatia ōna tāngata.

2 Ā, ka rite te iwi ki te tohunga,

te pononga ki tōna ariki,

te pononga wahine ki tōna rangatira wahine,

te tangata i utua ai te taonga

ki te tangata i a ia nei te utu,

te kaiwhakatārewa mai ki te tangata i te nama,

te tangata i te moni whakatupu

ki te tangata nāna nei i hōmai ki a ia.

3 Ka mōtī rawa tā te whenua,

pāhua rawa.

Kua kōrerotia hoki e Ihowā tēnei kupu.

4 E tangi ana te whenua, ngohe noa iho;

kahakore kau te ao, ngohe noa iho;

harotu kau te hunga rarahi o te whenua.

5 Kua poke anō te whenua i raro i ōna tāngata;

kua takahia hoki ngā ture,

whakaputaia kētia ake e rātou te tikanga i whakatakotoria,

whakatakā ana e rātou te kawenata onamata.

6 Nā reira i kainga ai te whenua e te kanga,

kitea iho te hara o ōna tāngata;

nā reira i wera ai ngā tāngata o te whenua,

ā, he torutoru te hunga i toe.

7 E tangi ana te wāina hou;

kua kahakore te wāina;

kei te mapu te hunga ngākau koa katoa.

8 Ka mutu te koa o ngā timipera

kua kore te ngē o te hunga e hari ana;

mutu ake te koa o te hāpa.

9 Kore ake tā rātou waiata i te mea e inu wāina ana;

ka kawa te wai kaha ki te hunga e inu ana.

10 Kua pakaru te pā o te pororaru,

tūtaki rawa ngā whare katoa, tē ai he tomokanga atu.

11 He karanga kei ngā ara, he mea mō te wāina;

kua pōuri katoa te koa,

kua riro te harakoa o te whenua.

12 Mahue iho ki te pā ko te ururua;

ko te kūwaha, he mea whiu ki te whakangaromanga.

13 Ka pēnei te hanga i waenganui i te whenua

i roto i ngā iwi;

kei te ruiruinga o te ōriwa te rite,

kei te hamunga o ngā karepe ina mutu te whawhaki.

14 Ka ara tō rātou reo, ka waiata rātou;

mō te nui hoki o Ihowā, ka hāmama mai rātou i te moana.

15 Nā, whakakorōriatia a Ihowā i te rāwhiti,

te ingoa o Ihowā, o te Atua o Īharaira,

i ngā motu o te moana.

16 I te pito rawa o te whenua kua rangona ngā waiata e tātou:

"He korōria ki te tangata tika."

Otiia, ka kī ake ahau, "Kei te whakaheke ahau!

Kei te whakaheke! Auē te mate i ahau!

He mahi tinihanga tā te hunga tinihanga;

nui atu te tinihanga o te hunga tinihanga!"

17 Ko te wehi, ko te rua, ko te rore,

kei a koe, e te tangata o te whenua.

18 Nā, ko te tangata e rere mai i te ngangau o te wehi,

ka taka ki te rua;

ā, ko te tangata e puta ake ana i roto i te rua,

ka mau i te rore.

Kua puare hoki ngā matapihi o runga,

ā, e rū ana ngā tūranga o te whenua.

19 Ngakongako kau te whenua,

memeha kau noa iho te whenua,

ngāueue kau te whenua.

20 Hūrorirori kau te whenua ānō he haurangi,

nekenekehia ana, me te mea he whare tira;

ka taimaha iho hoki tōna hē ki runga ki a ia,

ka hinga, heoi anō ōna aranga ake.

21 I taua rā ka whiua e Ihowā

te ope o te hunga kua neke ake,

me ngā kīngi o te whenua i runga i te whenua.

22 Ā, ka huihuia rātou,

ka pērātia me ngā herehere e huihuia ana ki te rua,

ka tūtakina hoki ki te whare herehere,

ā, ka maha ngā rā ka tirohia iho rātou.

23 Ko reira te marama numinumi kau ai,

ka whakamā anō hoki te rā;

ka kīngi hoki a Ihowā o ngā mano

ki Maunga Hiona, ki Hiruhārama,

ki te aroaro anō o āna kaumātua

i runga i te korōria.

1 *Mika 7:13. Se, Herren tömmer jorden

och ödelägger den.

Han omvälver dess yta

och skingrar dess invånare.

2 *Hos 4:9, Hes 7:12. Det går prästen som folket,

husbonden som tjänaren,

husmodern som tjänarinnan,

säljaren som köparen,

låntagaren som långivaren,

den skuldsatte

som borgensmannen.

3 *Upp 16. Jorden blir helt ödelagd

och fullständigt utplundrad,

för Herren har talat detta ord.

4 *Hos 4:3, Joel 1:10. Jorden sörjer och vissnar,

världen tynar bort och vissnar,

jordens stolta folk tynar bort.

5 *Upp 18:5f. Jorden har blivit orenad

under sina invånare,

för de har överträtt

Guds undervisning,

kränkt lagarna

och brutit det eviga förbundet.

6 *Jes 16:14, Hes 7:27, Dan 9:11. Därför förtär en förbannelse jorden,

de som bor på den

måste straffas för sin skuld.

Därför blir jordens invånare färre*24:6blir ... färreAnnan översättning: "brinner".,

bara några få är kvar.

7 Vinmusten sörjer,

vinstocken tynar bort.

Alla som var hjärteglada suckar.

8 *Jer 7:34, 16:9, 25:10, Hes 26:13, Hos 2:11, Upp 18:22. Det är slut med tamburinernas fröjd,

de gladas sorl har slutat.

Det är slut med harpans glädje.

9 Man dricker inte vin under sång,

rusdrycken är bitter

för dem som dricker den.

10 Den öde staden ligger nerbruten,

alla hus är stängda

så att ingen kommer in.

11 *Upp 18:11. Ute på gatorna

hörs sorgerop över vinet.

All glädje har förmörkats,

all jordens fröjd har flytt.

12 Bara förödelse är kvar i staden,

porten har slagits i spillror.

13 *Jes 17:5f, 27:12. För det ska bli

på jorden bland folken

som när oliver slås ner,

som vid en efterskörd

när vinskörden är slut.

14 De höjer sin röst och ropar av fröjd,

de jublar högt från havet

över Herrens höghet:

15 "Ära därför Herren i öster,

ära i havsländerna

Herrens, Israels Guds, namn."

16 *Ps 148, Upp 5:13, 15:3f. Från jordens ände

hör vi lovsånger:

"Ära till den Rättfärdige!"

Men jag sade:

Jag förgås, jag förgås, ve mig!

Förrädare förråder,

förrädiskt förråder förrädarna.

17 *Jer 48:43f. Fruktan, fallgrop och fälla väntar er,

ni jordens invånare.

18 *1 Mos 7:11, Jer 48:44, Amos 5:19. Det ska ske att den som flyr

från farans rop störtar

i fallgropen,

och den som kommer upp

ur fallgropen fångas i fällan,

för fönstren i höjden är öppna

och jordens grundvalar skakar.

19 Jorden brister, ja, den brister.

Jorden rämnar, ja, den rämnar.

Jorden vacklar, ja, den vacklar.

20 Jorden raglar som en drucken.

Den svajar fram och tillbaka

som en vakthydda i trädets topp.

Dess missgärning vilar tung

på den.

Den ska falla och inte mer resa sig.

21 På den dagen ska Herren straffa

höjdens här*24:21höjdens härStjärnor symboliserar ofta änglar (Upp 1:20, 8:12f). Se Jud v 6, Matt 25:41. uppe i höjden

och jordens kungar nere på jorden.

22 *Jer 42:22, 2 Petr 2:4. De ska samlas ihop

som fångar i fånggropen,

de ska stängas inne i fängelse.

Efter lång tid når straffet dem.

23 *Jes 13:10, 60:19f, Hes 32:7, Joel 2:31, 3:15, Upp 11:15, 21:23f, 22:5. Då ska månen blygas

och solen skämmas,

för Herren Sebaot ska då vara kung

på Sions berg och i Jerusalem

och inför sina äldste, i härlighet.