Salmos 104

1 Mon âme, bénis l’Éternel! Éternel, mon Dieu, tu es merveilleusement grand; tu es revêtu de splendeur et de majesté.

2 Il s’enveloppe de lumière comme d’un vêtement; il étend les cieux comme une tenture.

3 Il construit sa haute demeure avec les eaux; il fait des nuées son char; il se promène sur les ailes du vent.

4 Il fait des vents ses messagers, des flammes de feu ses serviteurs.

5 Il a posé la terre sur ses bases; elle est inébranlable à jamais.

6 Tu l’avais couverte de l’abîme comme d’un vêtement; les eaux se tenaient sur les montagnes.

7 A ta menace, elles se retirèrent; au bruit de ton tonnerre, elles s’enfuirent.

8 Les montagnes s’élevèrent, les vallées s’abaissèrent au lieu que tu leur avais assigné.

9 Tu as fixé pour les eaux une borne qu’elles ne passeront pas; elles ne reviendront pas couvrir la terre.

10 Il envoie des sources dans les vallées, et elles courent entre les montagnes.

11 Elles abreuvent toutes les bêtes des champs; les ânes sauvages y étanchent leur soif.

12 Les oiseaux habitent sur leurs bords, faisant résonner leur voix dans le feuillage.

13 De sa haute demeure, il abreuve les montagnes; la terre est rassasiée du fruit de tes œuvres.

14 Il fait germer le foin pour le bétail et l’herbe pour le service de l’homme, faisant sortir la nourriture de la terre;

15 Et le vin qui réjouit le cœur de l’homme et fait resplendir son visage plus que l’huile; et le pain qui soutient le cœur de l’homme.

16 Les arbres de l’Éternel sont rassasiés, les cèdres du Liban qu’il a plantés.

17 C’est là que les oiseaux font leurs nids; les cyprès sont la demeure de la cigogne;

18 Les hautes montagnes sont pour les bouquetins; les rochers sont la retraite des lapins.

19 Il a fait la lune pour marquer les temps; le soleil connaît son coucher.

20 Tu amènes les ténèbres, et la nuit vient, où toutes les bêtes des forêts se promènent.

21 Les lionceaux rugissent après la proie, et pour demander à Dieu leur pâture.

22 Le soleil se lève; ils se retirent, et se couchent dans leurs tanières.

23 Alors l’homme sort à son ouvrage, et à son travail jusqu’au soir.

24 O Éternel, que tes œuvres sont en grand nombre! Tu les as toutes faites avec sagesse; la terre est pleine de tes richesses.

25 Et cette grande et vaste mer! Là sont des animaux sans nombre, gros et petits.

26 Là se promènent les navires, et ce Léviathan que tu as formé pour s’y jouer.

27 Tous, ils s’attendent à toi, pour que tu leur donnes leur nourriture en son temps.

28 Tu la leur donnes, et ils la recueillent; tu ouvres ta main, et ils sont rassasiés de biens.

29 Caches-tu ta face? ils sont éperdus; retires-tu leur souffle? ils expirent, et retournent en leur poussière.

30 Envoies-tu ton esprit? ils sont créés, et tu renouvelles la face de la terre.

31 Que la gloire de l’Éternel dure à toujours! Que l’Éternel se réjouisse dans ses œuvres!

32 Il regarde la terre et elle tremble; il touche les montagnes et elles fument.

33 Je chanterai à l’Éternel tant que je vivrai; je psalmodierai à mon Dieu tant que j’existerai.

34 Que ma méditation lui soit agréable! Je me réjouirai en l’Éternel.

35 Que les pécheurs disparaissent de la terre, et que les méchants ne soient plus! Mon âme, bénis l’Éternel! Louez l’Éternel!

Skaparens lov

1 *Ps 103:1, 146:1. Lova Herren, min själ!

Herre, min Gud,

du är väldig och stor,

klädd i majestät och härlighet.

2 *1 Mos 1:3f, Jes 40:22. Du sveper dig i ljus som en mantel,

du spänner ut himlen som ett tält,

3 *Ps 18:11, Amos 9:6. du timrar på vattnen dina salar.

Du gör molnen till din vagn

och far fram på vindens vingar.

4 *2 Kung 2:11, 6:17, Ps 148:8, Hebr 1:7. Du gör vindar till dina sändebud,

eldslågor till dina tjänare.*104:4 Annan översättning (Septuaginta): "Du gör dina änglar till vindar, dina tjänare till eldslågor" (jfr Hebr 1:7). "Vindar", hebr. ruchót, kan också översättas "andar".

5 *Job 38:4f, Ps 24:2, 89:12, 102:26. Du grundade jorden på dess fästen,

den vacklar ej till evig tid.

6 Du täckte den med djupet

som en dräkt,

högt över bergen stod vattnen.

7 *1 Mos 1:9, Ps 18:16, 106:9. Vid din tillrättavisning flydde de,

för din dundrande röst

skyndade de bort.

8 Berg höjde sig, dalar sänkte sig

på den plats*104:8Berg höjde sig, dalar sänkte sig på den platsAnnan översättning: "Upp över bergen, ner i dalarna, till den plats". du bestämt för dem.

9 *Job 38:8f, Ords 8:29, Jer 5:22. Du satte en gräns

som vattnen inte får gå över,

aldrig mer ska de täcka jorden.

10 Du låter källor flyta fram i dalarna,

de forsar fram mellan bergen.

11 De vattnar markens alla djur,

vildåsnor släcker sin törst.

12 Vid dem har himlens fåglar

sina bon,

bland grenarna hörs deras sång.

13 Du vattnar bergen från dina salar,

jorden mättas av det du skapar.

14 *1 Mos 1:11f, 29f, Job 28:5, Ps 147:8f. Du låter gräs skjuta upp för djuren

och örter till människans tjänst*104:14till människans tjänst Annan översättning: "för människan att odla"..

Så låter du bröd

komma från jorden,

15 *Dom 9:13. och vin som ger glädje

åt människans hjärta.

Med olja ger du glans

åt hennes ansikte,

och brödet styrker hennes hjärta.

16 Herrens träd blir mättade,

Libanons cedrar

som han har planterat.

17 Fåglarna bygger där sina bon,

storken har sitt hem i cypresserna.

18 Stenbockarna har fått

de höga bergen,

klyftorna är klippgrävlingars

tillflykt.

19 *1 Mos 1:14. Månen har du gjort

för att visa tider,

solen vet när den ska gå ner.

20 Du sänder mörker

och det blir natt,

då kommer skogens alla djur

i rörelse.

21 *Job 39:1. Unga lejon ryter efter rov

och begär sin föda av Gud.

22 Solen går upp,

då drar de sig undan

och lägger sig ner i sina hålor.

23 Då går människan ut till sin gärning

och arbetar tills kvällen kommer.

24 *Ps 40:6, 92:6, 111:2f. Hur mångfaldiga

är inte dina verk, Herre!

Med vishet har du gjort dem alla,

jorden är full av vad du har

skapat.

25 *1 Mos 1:21, Ps 69:35. Där är havet, det stora och vida,

med ett oräkneligt vimmel av djur,

både stora och små.

26 *Job 40:10, 20f, Ps 74:14, 107:23. Där går skeppen fram,

och Leviatan som du skapat

för att leka där.

27 *Job 39:3, Ps 136:25, 145:15f, 147:9. Alla hoppas de på dig,

att du ska ge dem mat i rätt tid.

28 *Matt 6:26. Du ger dem och de samlar in,

du öppnar din hand

och de mättas av goda gåvor.

29 *Job 34:14f, Ps 90:3, 146:4, Pred 12:7. Du döljer ditt ansikte

och de blir förskräckta,

du tar ifrån dem deras ande,

de dör och blir åter till stoft.

30 *Job 33:4, Upp 21:1f. Du sänder din Ande, då skapas de

och du förnyar jordens ansikte.

31 *1 Mos 1:31, Ps 111:10. Må Herrens härlighet

bestå för evigt!

Må Herren glädja sig

över sina verk.

32 *Ps 144:5. Han ser på jorden och den bävar,

han rör vid bergen och de ryker.

33 *Ps 34:2, 63:5, 146:2. Jag vill sjunga till Herren

så länge jag lever,

jag vill lovsjunga min Gud

så länge jag är till.

34 *Ps 19:15, 71:8. Må min bön behaga honom,

jag vill glädja mig i Herren.

35 Må syndare försvinna från jorden

och inga gudlösa mer finnas till.

Lova Herren, min själ!

Halleluja!