Salmos 95

1 Venez, chantons à l’Éternel; jetons des cris de joie au rocher de notre salut.

2 Présentons-nous à lui avec des louanges; offrons-lui nos joyeux cantiques.

3 Car l’Éternel est un Dieu grand, il est un grand roi au-dessus de tous les dieux.

4 C’est en sa main que sont les abîmes de la terre; à lui sont les sommets des montagnes.

5 A lui appartient la mer, car il l’a faite, et ses mains ont formé la terre.

6 Venez, prosternons-nous, inclinons-nous; fléchissons les genoux devant l’Éternel qui nous a faits.

7 Car il est notre Dieu, nous sommes le peuple qu’il fait paître et les brebis qu’il conduit.

8 Aujourd’hui, si vous entendez sa voix, n’endurcissez pas votre cœur comme à Mériba (Querelle), comme au jour de Massa (Tentation), dans le désert,

9 Où vos pères m’ont tenté et m’ont éprouvé, où ils ont aussi vu mes œuvres.

10 Pendant quarante ans j’eus cette génération en dégoût, et je dis: C’est un peuple dont le cœur s’égare; ils n’ont point connu mes voies.

11 Aussi je l’ai juré dans ma colère: S’ils entrent dans mon repos!

Tillbedjan och lydnad

1 *5 Mos 32:4, Ps 100:1f. Kom, låt oss ropa till Herren,

jubla till vår frälsnings klippa!

2 Låt oss träda fram för hans

ansikte med tacksägelse,

jubla till honom med lovsång,

3 *Ps 47:3, 48:2, 96:4f. för Herren är en stor Gud,

en stor kung över alla gudar.

4 *Ps 8:7. Han har jordens djup i sin hand,

och bergens toppar är hans.

5 Hans är havet som han har gjort,

och det torra som hans händer

format.

6 *Jes 43:7, Ef 2:10. Kom, låt oss falla ner och tillbe,

böja knä för Herren vår Skapare,

7 *2 Mos 23:21f. för han är vår Gud

och vi är folket i hans hjord,

fåren i hans vård.

I dag,

om ni hör*95:7om ni hörAnnan översättning: "om ni bara ville höra". hans röst,

8 *2 Mos 17:7, Hebr 3:7f, 4:7. förhärda inte era hjärtan

som vid Meriba,

som på Massas*95:8Meriba … Massas dagEtt uppror mot Gud under ökenvandringen (se 2 Mos 17:7). Annan översättning: "tvisten … prövningens dag". dag i öknen,

9 *1 Kor 10:9. där era fäder frestade mig

och prövade mig

fast de sett mina gärningar.

10 *2 Mos 32:9, 5 Mos 32:5f, 28. I fyrtio år var jag vred

på det släktet,

och jag sade: "De är ett folk

med vilsna hjärtan,

de känner inte mina vägar."

11 *4 Mos 14:22f, Hebr 3:18, 4:3f. Så svor jag i min vrede:

"De ska aldrig komma in

i min vila."