Salmos 106

1 Louez l’Éternel! Célébrez l’Éternel, car il est bon, car sa miséricorde demeure à toujours!

2 Qui pourrait raconter les hauts faits de l’Éternel et faire entendre toutes ses louanges?

3 Heureux ceux qui observent ce qui est droit, qui font en tout temps ce qui est juste!

4 Éternel, souviens-toi de moi, dans ta bienveillance envers ton peuple; fais venir à moi ton salut;

5 Afin que je voie le bonheur de tes élus, que je me réjouisse de la joie de ton peuple, et que je me glorifie avec ton héritage.

6 Nous et nos pères, nous avons péché; nous avons agi avec perversité; nous avons mal fait.

7 Nos pères en Égypte ne furent pas attentifs à tes merveilles; ils ne se souvinrent point de la multitude de tes bontés; mais ils furent rebelles auprès de la mer, vers la mer Rouge.

8 Et il les sauva pour l’amour de son nom, afin de faire connaître sa puissance.

9 Il tança la mer Rouge, et elle fut à sec; et il les conduisit par les abîmes comme par le désert.

10 Il les sauva des mains de l’adversaire, et les racheta des mains de l’ennemi.

11 Les eaux couvrirent leurs oppresseurs; il n’en resta pas un seul.

12 Alors ils crurent à ses paroles, et ils chantèrent sa louange.

13 Bientôt ils oublièrent ses œuvres; ils ne s’attendirent point à ses desseins.

14 Ils s’éprirent de convoitise dans le désert, et tentèrent Dieu dans la solitude.

15 Alors il leur accorda leur demande; mais il envoya sur eux la consomption.

16 Ils furent jaloux de Moïse dans le camp, et d’Aaron, le saint de l’Éternel.

17 La terre s’ouvrit, et engloutit Dathan, et couvrit la troupe d’Abiram.

18 Le feu s’alluma dans leur assemblée; la flamme consuma les méchants.

19 Ils firent un veau en Horeb, et se prosternèrent devant une image de fonte.

20 Ils échangèrent leur gloire contre la figure du bœuf qui mange l’herbe.

21 Ils oublièrent Dieu, leur libérateur, qui avait fait de grandes choses en Égypte,

22 Des choses merveilleuses au pays de Cham, et des choses terribles sur la mer Rouge.

23 Et il parlait de les détruire, si Moïse, son élu, ne se fût mis à la brèche devant lui, pour détourner sa colère, afin qu’il ne les détruisît pas.

24 Ils méprisèrent la terre désirable; ils ne crurent point à sa parole.

25 Ils murmurèrent dans leurs tentes; ils n’écoutèrent point la voix de l’Éternel.

26 Alors il leur fit serment de les faire tomber dans le désert,

27 De faire tomber leur postérité entre les nations, de les disperser dans tous les pays.

28 Ils s’attachèrent à Baal-Péor, et mangèrent les sacrifices des morts.

29 Ils irritèrent Dieu par leurs actions, tellement qu’une plaie fit irruption parmi eux.

30 Mais Phinées se présenta et fit justice, et la plaie fut arrêtée.

31 Et cela lui fut imputé à justice, dans tous les âges, à perpétuité.

32 Ils l’irritèrent aussi près des eaux de Mériba; et il en arriva du mal à Moïse à cause d’eux.

33 Car ils résistèrent à son esprit, et il parla légèrement de ses lèvres.

34 Ils ne détruisirent pas les peuples, que l’Éternel leur avait dit de détruire.

35 Mais ils se mêlèrent avec les nations, et ils apprirent leurs œuvres.

36 Ils servirent leurs idoles, qui furent pour eux un piège;

37 Et ils sacrifièrent aux démons leurs fils et leurs filles.

38 Ils répandirent le sang innocent, le sang de leurs fils et de leurs filles, qu’ils sacrifièrent aux idoles de Canaan; et le pays fut profané par ces meurtres.

39 Ils se souillèrent par leurs œuvres, et se prostituèrent par leurs actions.

40 Et la colère de l’Éternel s’alluma contre son peuple; il eut en abomination son héritage.

41 Il les livra entre les mains des nations; ceux qui les haïssaient, dominèrent sur eux.

42 Leurs ennemis les opprimèrent, et ils furent humiliés sous leur main.

43 Maintes fois il les délivra; mais ils se montraient rebelles dans leurs desseins, et se perdaient par leur iniquité.

44 Toutefois, il les a regardés dans leur détresse, quand il entendait leur cri.

45 Il s’est souvenu en leur faveur de son alliance, et s’est repenti selon la grandeur de sa miséricorde.

46 Il leur a fait trouver compassion auprès de tous ceux qui les tenaient captifs.

47 Sauve-nous, Éternel, notre Dieu, et rassemble-nous d’entre les nations, afin que nous célébrions ton saint nom, et que nous nous glorifiions dans tes louanges.

48 Béni soit l’Éternel, le Dieu d’Israël, de siècle en siècle, et que tout le peuple dise: Amen! Louez l’Éternel!

Guds nådegärningar och Israels otro

1 *1 Krön 16:34, 41, Ps 107:1, 118:1, 136:1. Halleluja!

Tacka Herren, för han är god,

evig är hans nåd.

2 *Ps 40:6, 71:15. Vem kan beskriva

Herrens väldiga gärningar

och förkunna allt hans lov?

3 Saliga är de som följer det rätta,

som alltid handlar rättfärdigt.

4 Tänk på mig, Herre,

efter din nåd mot ditt folk,

kom till mig med din frälsning,

5 så att jag får se dina utvaldas lycka,

dela ditt folks glädje

och berömma mig

med din arvedel.

6 *3 Mos 26:40, Jer 3:25, Esra 9:7, Neh 1:7, Dan 9:5. Vi har syndat som våra fäder,

vi har gjort fel,

vi har varit ogudaktiga.

7 *2 Mos 14:11f, Ps 78:11, 17, 42. Våra fäder i Egypten

tog inte lärdom av dina under,

de tänkte inte på

dina många nådegärningar

utan gjorde uppror vid havet,

vid Röda havet.

8 Men han frälste dem

för sitt namns skull,

för att göra sin makt känd.

9 *2 Mos 14:21f, Ps 78:13, Jes 51:10, 63:12f. Han talade strängt till Röda havet

och det blev torrt,

han förde dem genom djupen

som i en öken.

10 Han frälste dem

från motståndarens hand

och befriade dem

från fiendens grepp.

11 *2 Mos 14:28, Ps 78:53. Vattnet täckte deras fiender,

inte en enda av dem blev kvar.

12 *2 Mos 14:31, 15:1f. Då trodde de hans ord

och sjöng hans lov.

13 Men snart glömde de

hans gärningar,

de väntade inte på hans råd.

14 *2 Mos 16:3, 4 Mos 11:4f, Ps 78:18, 1 Kor 10:6, 9. De greps av begär i öknen

och frestade Gud i ödemarken.

15 *4 Mos 11:31f, Ps 78:27f. Han gav dem vad de begärde,

men sände tärande sjukdom

i deras själ.*106:15men sände tärande sjukdom i deras själAndra handskrifter (Septuaginta): "och sände mättnad för deras längtan".

16 *4 Mos 16:1f. De fylldes av avund

mot Mose i lägret

och mot Aron, Herrens helige.

17 *4 Mos 16:31f, 5 Mos 11:6. Men jorden öppnade sig

och slukade Datan,

den begravde Abirams grupp.

18 Eld slog upp i deras grupp,

lågorna brände de gudlösa.

19 *2 Mos 32:1f, 5 Mos 9:8, Apg 7:41. De gjorde en kalv vid Horeb

och tillbad en avgudabild,

20 *Jer 2:11, Rom 1:23f. de bytte bort sin härlighet

mot bilden av en tjur

som äter gräs.

21 De glömde Gud, sin Frälsare,

som gjort väldiga ting

i Egypten,

22 *Ps 105:27f. underbara verk i Hams land,

förunderliga gärningar

vid Röda havet.

23 *2 Mos 32:9f, 5 Mos 9:14, 25f, 1 Tim 2:5. Han hotade att förgöra dem,

men Mose, hans utvalde,

ställde sig i vägen

för att vända bort hans vrede

från att fördärva dem.

24 *4 Mos 14:2f, 5 Mos 9:23, Ps 78:32. De föraktade det ljuvliga landet,

de trodde inte hans ord.

25 De klagade i sina tält

och lyssnade inte

till Herrens röst.

26 *4 Mos 14:21f, 28f, Ps 95:11, Hes 20:23, 1 Kor 10:5f. Då lyfte han sin hand mot dem

och svor att låta dem falla i öknen,

27 *3 Mos 26:38, 5 Mos 28:36f, Ps 44:12. att låta deras barn

falla bland hednafolken

och spridas ut i länderna.

28 *4 Mos 25:2f, Ps 115:5f, Jer 10:3, Hos 9:10. De band sig till Baal-Peor

och åt av offren till de döda,

29 de väckte Guds vrede

med sina gärningar

och en hemsökelse bröt ut

bland dem.

30 *4 Mos 25:7f. Men Pinehas steg fram

och skipade rätt,

och hemsökelsen hejdades.

31 *4 Mos 25:10f. Det räknades honom

till rättfärdighet

från släkte till släkte, för evig tid.

32 *2 Mos 17:1f, 4 Mos 20:1f, Ps 81:8, 95:8. De väckte hans vrede

vid Meribas vatten

och Mose fick lida för deras skull,

33 *4 Mos 20:10, Ps 107:11, Jes 63:10. för de trotsade*106:33trotsadeAnnan översättning: "förbittrade". hans ande

så att tanklösa ord

kom över hans läppar.

34 *5 Mos 7:1f, 12:2f, Dom 1:27f. De förgjorde inte folken

som Herren befallt dem,

35 *Dom 3:5f. de beblandade sig

med hednafolken

och lärde sig deras gärningar.

36 *Dom 2:12f. De tjänade deras avgudar,

och dessa blev en snara för dem.

37 *5 Mos 32:17, 2 Kung 21:6, 23:10, Hes 16:20f. De offrade sina söner och döttrar

åt onda andar,

38 *4 Mos 35:33. de spillde oskyldigt blod,

sina söners och döttrars blod

som de offrade åt

Kanaans avgudar

så att landet vanhelgades av blodet.

39 *2 Mos 34:15, 3 Mos 20:4f, Hos 4:12. De blev orena genom sina gärningar

och var trolösa i allt de gjorde.

40 Då upptändes Herrens vrede

mot hans folk,

och han avskydde sin arvedel.

41 *Dom 2:14, 3:8, 12f, 4:2, 6:1f, 10:7f, 13:1, Neh 9:27. Han gav dem

i hednafolkens hand,

och de som hatade dem

fick härska över dem.

42 Deras fiender förtryckte dem,

de kuvades under deras hand.

43 *Dom 2:16f, Ps 81:13. Han räddade dem gång på gång,

men de var upproriska

i sina planer*106:43i sina planerAndra handskrifter: "mot hans plan".

och sjönk allt djupare

genom sin synd.

44 Men han såg till dem i deras nöd

när han hörde deras rop,

45 *5 Mos 30:3f, 32:36, Dom 2:18. han tänkte på sitt förbund med dem

och förbarmade sig

för sin stora nåds skull.

46 Han lät dem finna barmhärtighet

hos alla som fört dem bort

i fångenskap.

47 *1 Krön 16:35f. Fräls oss, Herre vår Gud,

och samla oss från hednafolken,

så att vi får prisa ditt heliga namn

och ha vår ära i att lova dig.

__

48 *Ps 41:14, 72:18f, 89:53. Välsignad är Herren, Israels Gud,

från evighet till evighet!

Och allt folket ska säga: "Amen!"

Halleluja!

FEMTE BOKEN