Salmos 74

1 Maskil (cantique) d’Asaph. Pourquoi, ô Dieu, nous rejettes-tu à jamais, et ta colère fume-t-elle contre le troupeau de ta pâture?

2 Souviens-toi de ton assemblée, que tu t’es acquise jadis, que tu as rachetée pour être la tribu de ton héritage; souviens-toi de cette montagne de Sion, où tu as fait ta demeure.

3 Porte tes pas vers ces ruines perpétuelles: l’ennemi a tout détruit dans le lieu saint.

4 Tes ennemis ont rugi au milieu de tes parvis; ils y ont mis pour signes leurs signes.

5 Ils s’y font voir comme des gens élevant les haches dans l’épaisseur d’un bois.

6 Et déjà ils en brisent toutes les sculptures, avec des cognées et des marteaux.

7 Ils ont mis en feu ton sanctuaire; ils ont jeté à terre, profané la demeure de ton nom.

8 Ils ont dit en leur cœur: Détruisons-les tous! Ils ont brûlé toutes les synagogues de Dieu dans le pays.

9 Nous ne voyons plus nos signes; il n’y a plus de prophète, ni personne avec nous qui sache jusques à quand.

10 Jusques à quand, ô Dieu, l’adversaire outragera-t-il, l’ennemi méprisera-t-il sans cesse ton nom?

11 Pourquoi retires-tu ta main et ta droite? Tire-la de ton sein, et détruis!

12 Mais Dieu est mon Roi de tout temps, lui qui opère des délivrances au milieu de la terre.

13 C’est toi qui fendis la mer par ta puissance, qui brisas les têtes des dragons sur les eaux.

14 C’est toi qui écrasas les têtes du Léviathan, qui le donnas en pâture au peuple du désert.

15 C’est toi qui fis jaillir des sources et des ruisseaux; toi qui mis à sec les fleuves intarissables.

16 A toi est le jour, à toi aussi est la nuit; tu as créé la lumière et le soleil.

17 C’est toi qui as posé toutes les limites de la terre; l’été et l’hiver, c’est toi qui les as formés.

18 Souviens-toi que l’ennemi outrage, ô Éternel! qu’un peuple insensé méprise ton nom!

19 N’abandonne pas aux bêtes la vie de ta tourterelle; n’oublie pas pour toujours la troupe de tes affligés.

20 Regarde à ton alliance; car les lieux ténébreux de la terre sont pleins de repaires de violence.

21 Que l’opprimé ne retourne pas confus; que l’affligé et le pauvre louent ton nom!

22 Lève-toi, ô Dieu, défends ta cause! Souviens-toi de l’opprobre qui t’est fait tous les jours par l’insensé.

23 N’oublie pas les cris de tes adversaires, le bruit toujours grandissant de ceux qui s’élèvent contre toi!

Templets förstöring

1 *Ps 77:8, 79:13, 95:7, 100:3. En vishetspsalm av Asaf.

Varför, Gud, har du förkastat oss

för alltid?

Varför ryker din vrede

mot fåren i din hjord?

2 Tänk på din församling

som du vann i forna tider,

din arvedels stam

som du återlöste.

Tänk på Sions berg

där du tog din boning.

3 Vänd dina steg till dessa eviga ruiner.

Allt i helgedomen

har fienden förstört.

4 *2 Mos 29:42f, Klag 2:7f. Dina motståndare skränade

på platsen där du möter oss,

de satte upp sina fälttecken

som tecken.

5 Det var som när yxor höjs

i en tät skog,

6 *1 Kung 6:18, 29, 32. alla ornament slog de sönder

med yxa och hacka.

7 *2 Kung 25:9, Jes 64:10. De satte eld på din helgedom

och vanhelgade ditt namns boning

ända till grunden.

8 De sade i sina hjärtan:

"Vi ska kuva dem fullständigt!"

Alla Guds mötesplatser

brände de ner i landet.

9 *Klag 2:9, Hes 7:26, Amos 8:12. Vi ser inte våra tecken,

ingen profet finns kvar

och ingen av oss vet

hur länge det varar.

10 Hur länge, Gud,

ska fienden få håna

och ständigt förakta ditt namn?

11 Varför håller du tillbaka din hand,

din högra hand?

Dra fram den ur din famn

och förgör dem!

12 *Ps 44:5, 68:21. Gud, min kung sedan urminnes tid,

du som skapar frälsning på jorden!

13 *2 Mos 14:21, 15:4f, Ps 78:13, Jes 51:9f, Hes 29:3. Du delade havet med din makt,

du krossade drakarnas huvuden

på vattnet,

14 *Job 40:20, Jes 27:1. du knäckte Leviatans huvuden

och gav honom till mat

åt öknens skaror.

15 *2 Mos 17:6, 4 Mos 20:11, Jos 3:16f. Du lät källa och bäck bryta fram,

du lät starka strömmar torka ut.

16 *1 Mos 1:14f, Ps 104:19, 136:7f. Din är dagen, din är också natten,

du har skapat ljuset*74:16ljuset Annan översättning: "himlaljusen" (måne och stjärnor). och solen.

17 Du har fastställt jordens alla gränser.

Sommar och vinter är skapade

av dig.

18 Tänk på hur fienden hånar, Herre,

hur ett dåraktigt folk

föraktar ditt namn!

19 Ge inte din turturduvas själ

åt vilddjuren,

glöm inte dina förtrycktas liv

för alltid!

20 Tänk på förbundet,

för landets mörka vrår

är fulla av våldets nästen.

21 Låt inte den kuvade

vända skamsen tillbaka,

låt den förtryckte och fattige

få prisa ditt namn.

22 *Ps 7:7, Jes 3:13. Res dig, Gud, och för din talan!

Tänk på hur dåren hånar dig

dagen lång.

23 Glöm inte dina fienders rop,

det skrän som ständigt stiger

från dina motståndare.