1 Dem Vorsänger. Auf der Machalat. Eine Unterweisung von David. (053-2) Die Narren sprechen in ihrem Herzen: «Es gibt keinen Gott!» Sie handeln verderblich und greulich verkehrt; keiner ist, der Gutes tut. 2 (053-3) Gott schaut vom Himmel auf die Menschenkinder herab, zu sehen, ob jemand so klug sei, daß er nach Gott frage. 3 (053-4) [Doch] alle sind abgewichen, allesamt verdorben, keiner ist, der Gutes tut, kein einziger! 4 (053-5) Haben das die Übeltäter nicht erfahren, die mein Volk verschlingen, als äßen sie Brot? Gott aber riefen sie nicht an. 5 (053-6) Dort aber fürchteten sie sich, wo nichts zu fürchten war; denn Gott zerstreute die Gebeine deiner Belagerer; du machtest sie zuschanden; denn Gott verwarf sie. 6 (053-7) Ach, daß aus Zion die Rettung für Israel käme! Wenn Gott die Gefangenschaft seines Volkes wendet, wird Jakob sich freuen und Israel fröhlich sein.
Ki te tino kaiwhakatangi: Maharata. He Makiri, nā Rāwiri.
1 Kua kī te wairangi i roto i tōna ngākau,
"Kāhore he Atua."
Kua pirau rātou, he kino whakahouhou tā rātou mahi;
kāhore tētahi e mahi ana i te pai.
2 I titiro iho te Atua i te rangi ki ngā tama a te tangata,
kia kite me kāhore tētahi e mahara ana,
e rapu ana i te Atua.
3 Kua hoki ki muri rātou katoa, kua pirau tahi;
kāhore tētahi e mahi ana i te pai,
kāhore kia kotahi.
4 E kore rānei e mōhio ngā kaimahi i te kino,
e kai nei i tōku iwi, me te mea e kai taro ana;
ā, kāhore e karanga ki te Atua?
5 Wehi noa iho rātou i reira,
i te wāhi kāhore he wehi.
Nō te mea kua tītaria e te Atua ngā wheua o te tangata i whakapaea ai koe;
kua whakamā rātou i a koe,
nō te mea kua whakahāweatia rātou e te Atua.
6 Auē, me i puta mai te whakaoranga o Īharaira i Hiona!
Kia whakahokia mai e te Atua tāna iwi i te whakarau,
ka whakamanamana a Hākopa, ka hari a Īharaira.