1 Anima mia, benedici l’Eterno!
o Eterno, mio Dio, tu sei sommamente grande;
sei vestito di splendore e di maestà.
2 Egli si ammanta di luce come di una veste;
distende i cieli come una tenda;
3 egli costruisce le sue alte stanze sulle acque;
fa delle nuvole il suo carro,
avanza sulle ali del vento;
4 fa dei venti i suoi messaggeri,
delle fiamme di fuoco i suoi ministri.
5 Egli ha fondato la terra sulle sue basi; non sarà mai smossa.
6 Tu l’avevi avvolta dell’oceano come di una veste, le acque si erano fermate sui monti.
7 Alla tua minaccia esse si ritirarono,
alla voce del tuo tuono fuggirono spaventate.
8 Le montagne sorsero, le valli si abbassarono
nel luogo che tu avevi stabilito per loro.
9 Tu hai posto alle acque un limite che non oltrepasseranno;
esse non torneranno a coprire la terra.
10 Egli manda fonti nelle valli,
ed esse scorrono fra le montagne;
11 abbeverano tutte le bestie della campagna,
gli asini selvatici vi si dissetano.
12 Presso a quelle si riparano gli uccelli del cielo;
in mezzo alle fronde fanno udire la loro voce.
13 Egli irriga i monti dall’alto delle sue stanze,
la terra è saziata con il frutto delle tue opere.
14 Egli fa germogliare l’erba per il bestiame
e le piante per il servizio dell’uomo,
facendo uscire dalla terra il nutrimento:
15 il vino che rallegra il cuore dell’uomo,
l’olio che gli fa risplendere il volto
e il pane che sostenta il cuore dei mortali.
16 Gli alberi dell’Eterno sono saziati,
i cedri del Libano che egli ha piantati.
17 Gli uccelli vi fanno i loro nidi;
la cicogna fa dei cipressi la sua dimora;
18 le alte montagne sono per i camosci,
le rocce sono il rifugio degli iraci.
19 Egli ha fatto la luna per le stagioni;
il sole conosce il suo tramonto.
20 Tu mandi le tenebre e viene la notte,
nella quale si muovono tutte le bestie delle foreste.
21 I leoncelli ruggiscono dietro la preda
e chiedono il loro pasto a Dio.
22 Sorge il sole, esse si ritirano
e si accovacciano nelle loro tane.
23 L’uomo esce all’opera sua
e al suo lavoro fino alla sera.
24 Quanto sono numerose le tue opere, o Eterno!
Tu le hai fatte tutte con sapienza;
la terra è piena delle tue ricchezze.
25 Ecco il mare, grande e vasto,
dove si muovono creature senza numero,
animali piccoli e grandi.
26 Lo percorrono le navi
e quel leviatano che hai creato per scherzare in esso.
27 Tutti quanti sperano in te
perché tu dia loro il cibo a suo tempo.
28 Tu lo dai loro ed essi lo raccolgono;
tu apri la mano ed essi sono saziati di beni.
29 Tu nascondi il tuo volto, essi sono smarriti;
tu ritiri il loro fiato ed essi muoiono
e tornano nella loro polvere.
30 Tu mandi il tuo spirito, essi sono creati,
e tu rinnovi la faccia della terra.
31 Duri per sempre la gloria dell’Eterno,
si rallegri l’Eterno nelle opere sue!
32 Egli guarda la terra ed essa trema;
egli tocca i monti ed essi fumano.
33 Io canterò all’Eterno finché vivrò;
salmeggerò al mio Dio finché esisterò.
34 Possa la mia meditazione essergli gradita!
Io mi rallegrerò nell’Eterno.
35 Spariscano i peccatori dalla terra,
e gli empi non siano più!
Anima mia, benedici l’Eterno.
Alleluia.
Skaparens lov
1 Ps 103:1, 146:1. Lova Herren, min själ!
Herre, min Gud,
du är väldig och stor,
klädd i majestät och härlighet.
2 1 Mos 1:3f, Jes 40:22. Du sveper dig i ljus som en mantel,
du spänner ut himlen som ett tält,
3 Ps 18:11, Amos 9:6. du timrar på vattnen dina salar.
Du gör molnen till din vagn
och far fram på vindens vingar.
4 2 Kung 2:11, 6:17, Ps 148:8, Hebr 1:7. Du gör vindar till dina sändebud,
eldslågor till dina tjänare.104:4 Annan översättning (Septuaginta): "Du gör dina änglar till vindar, dina tjänare till eldslågor" (jfr Hebr 1:7). "Vindar", hebr. ruchót, kan också översättas "andar".
5 Job 38:4f, Ps 24:2, 89:12, 102:26. Du grundade jorden på dess fästen,
den vacklar ej till evig tid.
6 Du täckte den med djupet
som en dräkt,
högt över bergen stod vattnen.
7 1 Mos 1:9, Ps 18:16, 106:9. Vid din tillrättavisning flydde de,
för din dundrande röst
skyndade de bort.
8 Berg höjde sig, dalar sänkte sig
på den plats104:8Berg höjde sig, dalar sänkte sig på den platsAnnan översättning: "Upp över bergen, ner i dalarna, till den plats". du bestämt för dem.
9 Job 38:8f, Ords 8:29, Jer 5:22. Du satte en gräns
som vattnen inte får gå över,
aldrig mer ska de täcka jorden.
10 Du låter källor flyta fram i dalarna,
de forsar fram mellan bergen.
11 De vattnar markens alla djur,
vildåsnor släcker sin törst.
12 Vid dem har himlens fåglar
sina bon,
bland grenarna hörs deras sång.
13 Du vattnar bergen från dina salar,
jorden mättas av det du skapar.
14 1 Mos 1:11f, 29f, Job 28:5, Ps 147:8f. Du låter gräs skjuta upp för djuren
och örter till människans tjänst104:14till människans tjänst Annan översättning: "för människan att odla"..
Så låter du bröd
komma från jorden,
15 Dom 9:13. och vin som ger glädje
åt människans hjärta.
Med olja ger du glans
åt hennes ansikte,
och brödet styrker hennes hjärta.
16 Herrens träd blir mättade,
Libanons cedrar
som han har planterat.
17 Fåglarna bygger där sina bon,
storken har sitt hem i cypresserna.
18 Stenbockarna har fått
de höga bergen,
klyftorna är klippgrävlingars
tillflykt.
19 1 Mos 1:14. Månen har du gjort
för att visa tider,
solen vet när den ska gå ner.
20 Du sänder mörker
och det blir natt,
då kommer skogens alla djur
i rörelse.
21 Job 39:1. Unga lejon ryter efter rov
och begär sin föda av Gud.
22 Solen går upp,
då drar de sig undan
och lägger sig ner i sina hålor.
23 Då går människan ut till sin gärning
och arbetar tills kvällen kommer.
24 Ps 40:6, 92:6, 111:2f. Hur mångfaldiga
är inte dina verk, Herre!
Med vishet har du gjort dem alla,
jorden är full av vad du har
skapat.
25 1 Mos 1:21, Ps 69:35. Där är havet, det stora och vida,
med ett oräkneligt vimmel av djur,
både stora och små.
26 Job 40:10, 20f, Ps 74:14, 107:23. Där går skeppen fram,
och Leviatan som du skapat
för att leka där.
27 Job 39:3, Ps 136:25, 145:15f, 147:9. Alla hoppas de på dig,
att du ska ge dem mat i rätt tid.
28 Matt 6:26. Du ger dem och de samlar in,
du öppnar din hand
och de mättas av goda gåvor.
29 Job 34:14f, Ps 90:3, 146:4, Pred 12:7. Du döljer ditt ansikte
och de blir förskräckta,
du tar ifrån dem deras ande,
de dör och blir åter till stoft.
30 Job 33:4, Upp 21:1f. Du sänder din Ande, då skapas de
och du förnyar jordens ansikte.
31 1 Mos 1:31, Ps 111:10. Må Herrens härlighet
bestå för evigt!
Må Herren glädja sig
över sina verk.
32 Ps 144:5. Han ser på jorden och den bävar,
han rör vid bergen och de ryker.
33 Ps 34:2, 63:5, 146:2. Jag vill sjunga till Herren
så länge jag lever,
jag vill lovsjunga min Gud
så länge jag är till.
34 Ps 19:15, 71:8. Må min bön behaga honom,
jag vill glädja mig i Herren.
35 Må syndare försvinna från jorden
och inga gudlösa mer finnas till.
Lova Herren, min själ!
Halleluja!