1 Per il Maestro del coro. Secondo Iedutun. Salmo di Asaf.
La mia voce si eleva a Dio e io grido;
la mia voce si eleva a Dio ed egli mi porge l’orecchio.
2 Nel giorno della mia afflizione ho cercato il Signore,
la mia mano è stata tesa durante la notte senza stancarsi,
l’anima mia ha rifiutato di essere consolata.
3 Io mi ricordo di Dio, e gemo;
medito, e il mio spirito è abbattuto. [Pausa]
4 Tu tieni desti gli occhi miei,
sono turbato e non posso parlare.
5 Ripenso ai giorni antichi,
agli anni da lungo tempo passati.
6 Mi ricordo dei miei canti durante la notte,
medito nel mio cuore, e il mio spirito investiga:
7 "Il Signore ci respinge forse per sempre?
Non mostrerà più la sua bontà?
8 La sua misericordia è venuta a mancare per sempre?
La sua parola ha cessato per ogni generazione?
9 Dio ha forse dimenticato di aver pietà?
Ha egli nell’ira posto fine alle sue compassioni?". [Pausa]
10 Allora ho detto: "La mia afflizione sta in questo,
che la destra dell’Altissimo è mutata".
11 Io rievocherò le opere dell’Eterno;
sì, ricorderò le tue meraviglie antiche,
12 mediterò su tutte le opere tue
e ripenserò alle tue gesta.
13 O Dio, la tua via è santa;
quale dio è grande come il nostro Dio?
14 Tu sei il Dio che compie meraviglie;
tu hai fatto conoscere la tua forza fra i popoli.
15 Tu hai, con il tuo braccio, redento il tuo popolo,
i figli di Giacobbe e di Giuseppe. [Pausa]
16 Le acque ti videro, o Dio;
le acque ti videro e furono spaventate;
anche gli abissi tremarono.
17 Le nubi versarono diluvi d’acqua;
i cieli tuonarono;
e anche le tue saette guizzarono da ogni parte.
18 Il fragore del tuo tuono era nel turbine;
i lampi illuminarono il mondo;
la terra fu scossa e tremò.
19 Apristi la tua via in mezzo al mare,
i tuoi sentieri in mezzo alle grandi acque,
e le tue orme non furono visibili.
20 Tu guidasti il tuo popolo come un gregge,
per mano di Mosè e di Aaronne.
Tröst i tider av oro
1 Ps 39:1, 62:1. För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.
2 Jag höjer min röst till Gud och ropar,
jag höjer min röst till Gud
och han lyssnar till mig.
3 Job 11:13, Ps 9:11, 27:8, 50:15, 86:7, Jes 26:16. På nödens dag söker jag Herren,
om natten är min hand utsträckt
utan att tröttna.
Min själ vägrar låta sig tröstas.
4 Jes 26:16f. Jag tänker på Gud och suckar,
jag grubblar och min ande
mattas. Sela
5 Ps 102:8. Mina ögonlock håller du öppna,
jag är full av oro
och kan inte tala.
6 5 Mos 32:7, Ps 143:5, Jes 51:9. Jag tänker på forna dagar,
sedan länge flydda år.
7 Jag minns min sång77:7min sångAndra handskrifter (Septuaginta): "mina tankar". i natten,
jag grubblar i mitt hjärta
och min ande undrar:
8 Ps 44:10, 79:5, 85:6, 108:12. Ska Herren förkasta för evigt
och aldrig mer visa nåd?
9 Ps 89:50, 98:3, Klag 3:22. Är hans godhet borta för alltid?
Är det slut med hans ord
för alla tider?
10 Har Gud glömt att vara nådig?
Eller har han i vrede hållit inne
sin barmhärtighet? Sela
11 Ps 39:10, Jer 10:19. Jag svarar: Detta är min plåga,
att den Högstes högra hand
inte är som förr.
12 Jag minns Herrens gärningar,
jag minns dina forna under,
13 jag tänker på alla dina verk
och begrundar det du har gjort.
14 2 Mos 15:11f, Ps 89:9. Gud, i helighet går din väg.
Vilken gud är så stor som Gud?
15 Ps 72:18, 106:8. Du är den Gud som gör under,
du har visat din makt bland folken.
16 2 Mos 6:6, 5 Mos 9:29. Med din arm har du
återlöst ditt folk,
Jakobs och Josefs barn. Sela
17 2 Mos 14:21f, Ps 114:3f, Hab 3:8f. Vattnen såg dig, Gud,
vattnen såg dig och bävade,
själva djupen darrade.
18 Från molnen strömmade vatten,
skyarna höjde sin röst
och dina pilar flög överallt.
19 Din åska dundrade i virvelstormen,
blixtar lyste upp världen,
jorden darrade och bävade.
20 2 Mos 14:22, 28, Jes 51:10, Hab 3:15. Genom havet gick din väg,
din stig genom väldiga vatten,
och ingen såg dina fotspår.
21 Ps 78:52, 80:1, Jes 63:11f, Mika 6:4. Du förde ditt folk som en fårhjord
genom Moses och Arons hand.