1 Per il Maestro del coro. Salmo di Davide.
O Dio della mia lode, non tacere,
2 perché la bocca dell’empio e la bocca del disonesto
si sono aperte contro di me;
parlano contro di me con lingua bugiarda.
3 Mi assediano con parole d’odio
e mi hanno fatto guerra senza motivo.
4 In cambio dell’amore che mostro loro, mi accusano,
e io non faccio che pregare.
5 Essi mi hanno reso male per bene,
e odio in cambio del mio amore.
6 Suscita un empio contro di lui,
e un accusatore stia alla sua destra.
7 Quando sarà giudicato, esca condannato,
e la sua preghiera gli sia imputata come peccato.
8 Siano pochi i suoi giorni:
un altro prenda il suo ufficio.
9 Siano i suoi figli orfani
e la sua moglie vedova.
10 I suoi figli siano vagabondi e mendicanti
e cerchino il pane lontano dalle loro case in rovina.
11 L’usuraio divori tutto il suo patrimonio
ed estranei lo spoglino del frutto delle sue fatiche.
12 Nessuno sia misericordioso con lui
e nessuno abbia pietà dei suoi orfani.
13 La sua discendenza sia distrutta;
nella seconda generazione sia cancellato il loro nome!
14 L’iniquità dei suoi padri sia ricordata dall’Eterno,
e il peccato di sua madre non sia cancellato.
15 Siano quei peccati sempre davanti all’Eterno,
e faccia egli sparire dalla terra la sua memoria,
16 Infatti non si è ricordato di fare il bene,
ma ha perseguitato il misero, il povero,
e chi ha il cuore spezzato, per farlo morire.
17 Egli ha amato la maledizione,
e questa gli è venuta addosso;
non si è compiaciuto nella benedizione,
ed essa si tiene lontana da lui.
18 Si è avvolto di maledizione come se fosse la sua veste,
ed essa è penetrata come acqua, dentro di lui
e come olio nelle sue ossa.
19 Sia per lui come vestito che lo ricopre,
come cintura che lo lega per sempre!
20 Tale sia, da parte dell’Eterno, la ricompensa per i miei avversari
e per quelli che proferiscono del male contro l’anima mia.
21 Ma tu, o Eterno, o Signore, opera in mio favore,
per amor del tuo nome;
liberami, poiché la tua misericordia è buona.
22 Io sono misero e povero
e il mio cuore è piagato dentro di me.
23 Me ne vado come un’ombra che si allunga,
sono scacciato via come la locusta.
24 Le mie ginocchia vacillano per i digiuni
e il mio corpo è scarno e deperisce.
25 Sono diventato un obbrobrio per loro;
quando mi vedono, scuotono il capo.
26 Aiutami, o Eterno, mio Dio,
salvami per la tua grazia,
27 e sappiano che questo è opera della tua mano,
che sei tu, o Eterno, che l’hai fatto.
28 Essi malediranno, ma tu benedirai;
si innalzeranno e resteranno confusi,
ma il tuo servitore si rallegrerà.
29 I miei avversari saranno coperti d’infamia
e avvolti nella loro vergogna come in un mantello!
30 Io celebrerò grandemente l’Eterno con la mia bocca,
lo loderò in mezzo alla moltitudine;
31 poiché egli sta alla destra del povero
per salvarlo da quelli che lo condannano a morte.
Bön mot obarmhärtiga motståndare
1 Ps 22:4, 28:1, 83:2, 118:14. För körledaren. En psalm av David.
Min lovsångs Gud,
var inte tyst,
2 Ps 52:4f, 55:22, 120:2, Matt 26:59. för de öppnar sin gudlösa mun,
sin falska mun mot mig.
De talar mot mig
med lögnaktig tunga.
3 Med hatiska ord
omringar de mig,
de strider mot mig utan orsak.
4 Som svar på min kärlek
anklagar de mig,
men jag ber.
5 Ps 35:12f, 38:21, Joh 10:32, Apg 10:38f. De lönar gott med ont
och min kärlek med hat.
6 Ps 69:23f, Sak 3:1. Sätt en gudlös över honom,
låt en åklagare109:6en åklagareHebr. satán (jfr Job 1:6, Sak 3:1, Upp 12:10).
stå på hans högra sida.109:6f Enligt en annan tolkning återges här anklagarnas ord (se vers 2-5).
7 Ps 1:5, Ords 28:9. När han ställs inför rätta,
låt honom dömas skyldig
och hans bön bli till synd.
8 Ps 55:24, Apg 1:20. Låt hans dagar bli få
och en annan ta över hans ämbete.
9 5 Mos 28:18f. Låt hans barn bli faderlösa
och hans hustru änka.
10 Job 20:10. Låt hans barn irra runt och tigga
och söka sitt bröd
långt från sina ödelagda hem.
11 Låt ockraren
få grepp om allt han äger
och främlingar
plundra hans egendom.
12 Låt ingen visa barmhärtighet
mot honom
och ingen förbarma sig
över hans faderlösa.
13 Ps 21:11, 37:38, Ords 10:7. Låt hans ättlingar bli utrotade
och hans namn utplånat
i nästa släktled.
14 2 Mos 20:5. Låt hans fäders skuld
bli ihågkommen inför Herren
och hans mors synd inte utplånas,
15 Ps 34:17, 90:8, Jer 16:17. låt dem alltid finnas inför Herren
och låt minnet av dem utrotas
från jorden.
16 Han hade ju ingen tanke
på att vara barmhärtig,
utan jagade den som var svag,
fattig och bedrövad i hjärtat
för att döda honom.
17 Han älskade förbannelse
och den drabbade honom,
han ville inte ha välsignelse
och den flydde från honom.
18 Han bar förbannelse som sin dräkt,
och den trängde in
som vatten i hans inre
och som olja i hans ben.
19 Låt den bli som hans mantel
att svepa sig i,
som ett bälte att ständigt
spänna om sig.
20 Detta är mina anklagares lön
från Herren,
till dem som talar ont mot min själ.
21 Ps 69:17. Men du, Herre min Herre,
hjälp mig för ditt namns skull!
Din nåd är god, rädda mig,
22 för jag är svag och fattig,
mitt hjärta är genomborrat
i mitt inre.
23 Ps 102:12, 144:4. Jag försvinner som skuggan
om kvällen,
jag skakas bort som en gräshoppa.
24 Mina knän vacklar av fasta,
min kropp tappar sitt hull.
25 Ps 22:8, Klag 2:15, Matt 27:39. Jag har blivit till åtlöje för dem,
de ser mig och skakar på huvudet.
26 Hjälp mig, Herre min Gud!
Fräls mig efter din nåd,
27 så att de förstår att det är din hand,
att du, Herre, har gjort det.
28 De förbannar, men du välsignar.
De reser sig men måste skämmas,
och din tjänare gläds.
29 Job 8:22, Ps 6:11, 35:26, 132:18. Låt mina anklagare
bli klädda i vanära
och svepta i sin skam
som i en mantel.
30 Ps 22:23, 26:12, 35:18, 40:10f. Jag vill tacka Herren
om och om igen med min mun
och prisa honom bland de många,
31 Ps 16:8, 110:5. för han står på den fattiges
högra sida
för att frälsa honom
från dem som dömer hans själ.