1 Per il Maestro del coro. Di Davide, servo dell’Eterno, il quale rivolse all’Eterno le parole di questo cantico, quando l’Eterno l’ebbe liberato dalla mano di tutti i suoi nemici e dalla mano di Saul. Egli disse:
Io t’amo, o Eterno, mia forza!
2 L’Eterno è la mia rocca, la mia fortezza, il mio liberatore;
il mio Dio, la mia rupe, in cui mi rifugio,
il mio scudo, il mio potente salvatore, il mio alto rifugio.
3 Io invocai l’Eterno che è degno d’ogni lode
e fui salvato dai miei nemici.
4 I legami della morte mi avevano circondato
e i torrenti della distruzione mi avevano spaventato.
5 I legami del soggiorno dei morti mi avevano attorniato,
i lacci della morte mi avevano sorpreso.
6 Nella mia angoscia invocai l’Eterno
e gridai al mio Dio.
Egli udì la mia voce dal suo tempio
e il mio grido giunse a lui, ai suoi orecchi.
7 Allora la terra fu scossa e tremò,
le fondamenta dei monti furono smosse
e scrollate; perché egli era colmo di sdegno.
8 Un fumo saliva dalle sue narici;
un fuoco consumante gli usciva dalla bocca,
e ne procedevano carboni accesi.
9 Egli abbassò i cieli e discese,
avendo sotto i piedi una densa caligine.
10 Cavalcava sopra un cherubino e volava;
volava veloce sulle ali del vento;
11 aveva fatto delle tenebre la sua stanza nascosta,
aveva posto intorno a sé, per suo padiglione,
l’oscurità delle acque, le dense nubi dei cieli.
12 Per lo splendore che lo precedeva, le dense nubi si sciolsero
con grandine e con carboni accesi.
13 L’Eterno tuonò nei cieli
e l’Altissimo fece udire la sua voce
con grandine e con carboni accesi.
14 Scagliò le sue saette e disperse i nemici;
lanciò folgori in gran numero e li mise in fuga.
15 Allora apparve il letto delle acque,
e le fondamenta del mondo furono scoperte
al tuo rimprovero, o Eterno,
al soffio del vento delle tue narici.
16 Egli distese dall’alto la mano e mi prese,
mi tirò fuori delle grandi acque.
17 Mi riscosse dal mio potente nemico,
e da quelli che mi odiavano perché erano più forti di me.
18 Essi mi erano piombati addosso nel giorno della mia calamità,
ma l’Eterno fu il mio sostegno.
19 Egli mi trasse fuori al largo,
mi liberò, perché mi gradisce.
20 L’Eterno mi ha ricompensato secondo la mia giustizia,
mi ha reso secondo la purezza delle mie mani,
21 poiché ho osservato le vie dell’Eterno
e non mi sono empiamente sviato dal mio Dio.
22 Poiché ho tenuto tutte le sue leggi davanti a me
e non ho rimosso da me i suoi statuti.
23 E sono stato integro verso lui
e mi sono guardato dalla mia iniquità.
24 Perciò l’Eterno mi ha reso secondo la mia giustizia,
secondo la purezza delle mie mani nel suo cospetto.
25 Tu ti mostri pietoso verso il pio,
integro verso l’uomo integro;
26 ti mostri puro con il puro
e ti mostri astuto con il perverso;
27 poiché tu sei colui che salva la gente afflitta
e fai abbassare gli occhi alteri.
28 Sì, tu fai risplendere la mia lampada;
l’Eterno, il mio Dio, è colui che illumina le mie tenebre.
29 Con te io assalgo tutta una schiera
e con il mio Dio salgo sulle mura.
30 La via di Dio è perfetta;
la parola dell’Eterno è purificata con il fuoco;
egli è lo scudo di tutti quelli che sperano in lui.
31 Poiché chi è Dio all’infuori dell’Eterno?
E chi è Rocca all’infuori del nostro Dio,
32 il Dio che mi cinge di forza
e rende la mia via perfetta?
33 Egli rende i miei piedi simili a quelli delle cerve,
e mi rende saldo sui miei alti luoghi;
34 ammaestra le mie mani alla battaglia
e le mie braccia tendono un arco di bronzo.
35 Tu mi hai anche dato lo scudo della tua salvezza,
la tua destra mi ha sostenuto
e la tua bontà mi ha reso grande.
36 Tu hai allargato la via davanti ai miei passi;
e i miei piedi non hanno vacillato.
37 Io ho inseguito i miei nemici e li ho raggiunti;
e non sono tornato indietro prima di averli distrutti.
38 Io li ho abbattuti e non sono potuti risorgere;
sono caduti sotto i miei piedi.
39 Tu mi hai cinto di forza per la guerra;
tu hai fatto piegare sotto di me i miei avversari;
40 hai fatto voltare le spalle davanti a me ai miei nemici,
e ho distrutto quelli che mi odiavano.
41 Hanno gridato, ma non vi fu chi li salvasse;
hanno gridato all’Eterno, ma egli non rispose loro.
42 Io li ho tritati come polvere al vento,
li ho spazzati via come il fango delle strade.
43 Tu mi hai liberato dalle contese del popolo,
mi hai costituito capo di nazioni;
un popolo che non conoscevo mi è stato sottomesso.
44 Al solo udir parlare di me, mi hanno ubbidito;
i figli degli stranieri mi hanno reso omaggio.
45 I figli degli stranieri sono venuti meno,
sono usciti tremanti dai loro ripari.
46 Vive l’Eterno! Sia benedetta la mia rocca!
E sia esaltato il Dio della mia salvezza!
47 Il Dio che fa la mia vendetta
e mi sottomette i popoli,
48 che mi libera dai miei nemici.
Sì, tu mi innalzi sopra i miei avversari,
mi salvi dall’uomo violento.
49 Perciò, o Eterno, ti loderò fra le nazioni,
e salmeggerò al tuo nome.
50 Grandi liberazioni egli accorda al suo re,
e usa benevolenza verso il suo unto,
verso Davide e la sua discendenza in eterno.
Kungens tack för räddning och seger
1 2 Sam 22:1f. För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren när Herrenhade räddat honom från alla hans fiender18:1när Herren hade räddat honom från alla hans fienderTroligen vid slutet av Davids liv. En snarlik version av denna psalm återfinns i 2 Sam 22. och ur Sauls våld. 2 Ps 46:2, 59:17f. Han sade:
Hjärtligt kär har jag dig,
Herre min styrka,
3 Ps 3:4, 31:4, 62:3, 8, 73:26, 91:2, 94:22, 144:2, Luk 1:69, Hebr 2:13.Herre mitt bergfäste,
min borg och min räddare,
min Gud, min klippa
och min tillflykt,
min sköld och min frälsnings horn18:3hornSymbol för styrka.,
mitt värn!
4 Ps 146:2. Jag ropar till Herren,
den högt lovade,
och jag blir frälst från mina fiender.
5 Ps 55:5, 69:3, 116:3, Job 22:10. Dödens band omgav mig,
fördärvets strömmar
skrämde mig,
6 dödsrikets band omslöt mig,
dödens snaror mötte mig.
7 Ps 3:5, 120:1, Jona 2:3f. I min nöd åkallade jag Herren,
jag ropade till min Gud.
Från sitt tempel
hörde han min röst,
mitt rop till honom
nådde hans öron.
8 Ps 68:9. Då skakade jorden och bävade,
bergens grundvalar darrade,
de skakade av hans brinnande
vrede.
9 2 Mos 19:18, 5 Mos 4:24, 32:22. Rök steg ur hans näsa
och förtärande eld ur hans mun,
det gnistrade av glöd från honom.
10 Han sänkte himlen och steg ner
med mörka moln under sina fötter,
11 1 Krön 28:18, Ps 99:1, 104:3, Hes 9:3. han red på keruben och flög,
han svävade fram
på vindens vingar.
12 5 Mos 4:11, Ps 97:2, Jes 45:15, 50:3. Han gjorde mörker till sitt skydd,
till sin hydda runt omkring honom:
mörka vatten, tjocka moln.
13 Ur glansen framför honom
bröt molnen fram
med hagel och glödande kol.
14 Ps 29:3.Herren dundrade i himlen,
den Högste höjde sin röst
med hagel och glödande kol18:14med hagel och glödande kolOrden saknas i vissa handskrifter och i 2 Sam 22:14..
15 1 Sam 7:10, Ps 148:8. Han sköt sina pilar
och skingrade dem,
blixtar i mängd och förvirrade dem.
16 Flodbäddar blev synliga,
jordens grundvalar blottades
för din tillrättavisning, Herre,
för din vredes stormvind.
17 Ps 32:6, 69:2f, 144:7. Han räckte sin hand från höjden
och grep tag i mig,
han drog mig upp
ur de väldiga vattnen.
18 1 Sam 23:1f. Han räddade mig
från min mäktige fiende,
från dem som hatade mig
och var starkare än jag.
19 Ps 4:2, 26:1. De anföll mig på min olyckas dag,
men Herren var mitt stöd.
20 Han förde mig ut på rymlig plats,
han räddade mig
eftersom han älskar mig.
21 Job 22:30, Ps 7:9, 17:1.Herren var god mot mig
efter min rättfärdighet,
han lönade mig
efter mina händers renhet,
22 för jag har hållit mig
på Herrens vägar
och inte avfallit
från min Gud.
23 Jag har haft alla hans domar
för ögonen
och inte avvisat hans stadgar.
24 5 Mos 18:13, 1 Kung 14:8, 15:5. Jag har varit fullkomlig
inför honom
och aktat mig för synd.
25 1 Sam 26:23f. Därför har Herren lönat mig
efter min rättfärdighet,
efter mina händers renhet
inför hans ögon.
26 Mot den trogne är du trofast,
mot den fullkomlige
är du fullkomlig.
27 3 Mos 26:23f, 2 Sam 22:27, Ps 146:9, Ords 3:34, Hes 7:27. Mot den rene är du ren,
men mot den falske är du vrång.
28 Ps 72:12, Ords 29:23, Jes 2:11, Luk 1:51. Ja, du frälser ett förtryckt folk,
men stolta ögon ödmjukar du.
29 1 Kung 15:4, Job 18:6, Ps 97:11, 112:4, 132:17. Du låter min lampa brinna klart,
Herren min Gud
lyser upp mitt mörker.
30 Ps 60:14, 118:10f, Fil 4:13. Med dig slår jag ner en armé18:30slår jag ner en arméAnnan översättning: "rusar jag fram mot vallar".,
med min Gud stormar jag murar.
31 5 Mos 32:31, Ps 12:7, 19:9, Ords 30:5. Guds väg är fullkomlig,
Herrens ord är rent.
Han är en sköld
för alla som flyr till honom.
32 5 Mos 4:35, Ps 86:8f, Jes 43:11, 44:6f, 45:5. Vem är Gud förutom Herren,
vem är en klippa utom vår Gud?
33 Hab 3:19. Gud, du rustar mig med kraft
och gör min väg fullkomlig,
34 du gör mina fötter
som hindens
och ställer mig på mina höjder.
35 Ps 144:1. Du lär mina händer att strida,
mina armar att spänna
kopparbågen.
36 Ps 71:20f, 113:5f. Du ger mig din frälsnings sköld,
din högra hand
stöder mig.
Din ödmjukhet gör mig stor.
37 Ps 31:9. Du gör plats för mina steg
där jag går,
mina fötter vacklar inte.
38 Jag förföljde mina fiender
och hann upp dem,
jag vände inte
förrän jag gjort slut på dem.
39 Ps 27:2. Jag krossade dem
så att de inte kunde resa sig,
de föll under mina fötter.
40 Du rustade mig med kraft
för striden,
du böjde mina motståndare
under mig.
41 Mina fiender drev du på flykten
för mig,
dem som hatade mig
förintade jag.
42 Jes 1:15, Joh 9:31. De ropade,
men ingen räddare fanns,
till Herren,
men han svarade dem inte.
43 Jag malde dem
till stoft för vinden,
jag slängde ut18:43slängde utAndra handskrifter (så Septuaginta och 2 Sam 22:43): "trampade ner". dem
som smuts på gatan.
44 Ps 60:8f. Du räddade mig
ur folkets strider,
du satte mig till huvud
över hednafolk,
folk som jag inte kände
blev mina tjänare.
45 5 Mos 33:29, Ps 66:3. Så snart de hörde om mig
lydde de mig,
främlingar kröp för mig.
46 Främlingarnas mod
vissnade bort,
bävande lämnade de sina fästen.
47 Herren lever!
Lovad är min klippa,
upphöjd är min frälsnings Gud!
48 Ps 47:4, 144:2. Gud, du har gett mig hämnd
och lagt folken under mig.
49 Du har befriat mig
från mina fiender,
du har upphöjt mig
över mina motståndare
och räddat mig från våldsmän.
50 Ps 57:10, Rom 15:9. Därför vill jag tacka dig
bland hednafolken, Herre,
och lovsjunga ditt namn,18:50 Citeras av Paulus i Rom 15:9 som profetia om missionen bland hedningarna.
51 2 Sam 7:12f, Ps 20:7, 28:8, 89:4f. för du ger stora segrar
till din kung
och visar nåd mot din smorde,
mot David och hans ätt18:51ättAnnan översättning: "ättling" (alltså Messias, Davids son).
till evig tid.
/images/a/Tcg2NiV7ce24OT6kCIQGR)
/images/a/a0208299-6f37-40a0-66e1-2576b9435f00)