Salmos 74

1 Cantico di Asaf.

O Dio, perché ci hai respinti per sempre?

Perché arde l’ira tua contro il gregge del tuo pascolo?

2 Ricòrdati del tuo popolo che acquistasti nei tempi antichi,

che riscattasti perché fosse la tribù di tua proprietà;

ricòrdati del monte Sion, di cui hai fatto la tua dimora!

3 Dirigi i tuoi passi verso le rovine eterne;

il nemico ha devastato tutto nel tuo santuario.

4 I tuoi avversari hanno ruggito

nel luogo delle tue assemblee;

vi hanno posto le loro insegne per emblemi.

5 Parevano come chi agita la scure

nel folto di un bosco.

6 Con l’ascia e con il martello,

hanno spezzato tutte le sculture della tua casa.

7 Hanno appiccato il fuoco al tuo santuario,

hanno profanato la dimora del tuo nome, radendola al suolo.

8 Hanno detto in cuor loro: "Distruggiamo tutto!".

Hanno arso tutti i luoghi delle assemblee divine nel paese.

9 Noi non vediamo alcun segno;

non c’è più profeta,

né c’è chi fra noi sappia fino a quando.

10 Fino a quando, o Dio, oltraggerà l’avversario?

Il nemico disprezzerà il tuo nome per sempre?

11 Perché ritiri la tua mano, la tua destra?

Tirala fuori dal tuo seno, e distruggili!

12 Ma Dio è il mio Re dai tempi antichi,

colui che opera salvezza in mezzo alla terra.

13 Tu, con la tua forza, dividesti il mare,

tu spezzasti la testa ai mostri marini sulle acque,

14 tu spezzasti la testa del leviatano,

tu lo desti in pasto al popolo del deserto.

15 Tu facesti sgorgare fonti e torrenti,

tu asciugasti fiumi perenni.

16 Tuo è il giorno, anche la notte è tua;

tu hai stabilito la luna e il sole.

17 Tu hai fissato tutti i confini della terra,

tu hai fatto l’estate e l’inverno.

18 Ricordati che il nemico ha oltraggiato l’Eterno,

e che un popolo stolto ha disprezzato il tuo nome.

19 Non lasciare alle belve la vita della tua tortora,

non dimenticare per sempre il gregge dei tuoi poveri afflitti!

20 Abbi riguardo al patto,

poiché i luoghi tenebrosi della terra

sono pieni di covi di violenza.

21 L’oppresso non se ne torni svergognato;

fa’ che il misero e il bisognoso lodino il tuo nome.

22 Ergiti, o Dio, difendi la tua causa!

Ricordati dell’oltraggio che ti è continuamente fatto dallo stolto.

23 Non dimenticare il grido dei tuoi nemici,

lo strepito incessante di quelli che si innalzano contro di te.

Templets förstöring

1 *Ps 77:8, 79:13, 95:7, 100:3. En vishetspsalm av Asaf.

Varför, Gud, har du förkastat oss

för alltid?

Varför ryker din vrede

mot fåren i din hjord?

2 Tänk på din församling

som du vann i forna tider,

din arvedels stam

som du återlöste.

Tänk på Sions berg

där du tog din boning.

3 Vänd dina steg till dessa eviga ruiner.

Allt i helgedomen

har fienden förstört.

4 *2 Mos 29:42f, Klag 2:7f. Dina motståndare skränade

på platsen där du möter oss,

de satte upp sina fälttecken

som tecken.

5 Det var som när yxor höjs

i en tät skog,

6 *1 Kung 6:18, 29, 32. alla ornament slog de sönder

med yxa och hacka.

7 *2 Kung 25:9, Jes 64:10. De satte eld på din helgedom

och vanhelgade ditt namns boning

ända till grunden.

8 De sade i sina hjärtan:

"Vi ska kuva dem fullständigt!"

Alla Guds mötesplatser

brände de ner i landet.

9 *Klag 2:9, Hes 7:26, Amos 8:12. Vi ser inte våra tecken,

ingen profet finns kvar

och ingen av oss vet

hur länge det varar.

10 Hur länge, Gud,

ska fienden få håna

och ständigt förakta ditt namn?

11 Varför håller du tillbaka din hand,

din högra hand?

Dra fram den ur din famn

och förgör dem!

12 *Ps 44:5, 68:21. Gud, min kung sedan urminnes tid,

du som skapar frälsning på jorden!

13 *2 Mos 14:21, 15:4f, Ps 78:13, Jes 51:9f, Hes 29:3. Du delade havet med din makt,

du krossade drakarnas huvuden

på vattnet,

14 *Job 40:20, Jes 27:1. du knäckte Leviatans huvuden

och gav honom till mat

åt öknens skaror.

15 *2 Mos 17:6, 4 Mos 20:11, Jos 3:16f. Du lät källa och bäck bryta fram,

du lät starka strömmar torka ut.

16 *1 Mos 1:14f, Ps 104:19, 136:7f. Din är dagen, din är också natten,

du har skapat ljuset*74:16ljuset Annan översättning: "himlaljusen" (måne och stjärnor). och solen.

17 Du har fastställt jordens alla gränser.

Sommar och vinter är skapade

av dig.

18 Tänk på hur fienden hånar, Herre,

hur ett dåraktigt folk

föraktar ditt namn!

19 Ge inte din turturduvas själ

åt vilddjuren,

glöm inte dina förtrycktas liv

för alltid!

20 Tänk på förbundet,

för landets mörka vrår

är fulla av våldets nästen.

21 Låt inte den kuvade

vända skamsen tillbaka,

låt den förtryckte och fattige

få prisa ditt namn.

22 *Ps 7:7, Jes 3:13. Res dig, Gud, och för din talan!

Tänk på hur dåren hånar dig

dagen lång.

23 Glöm inte dina fienders rop,

det skrän som ständigt stiger

från dina motståndare.