Salmos 106

1 Alleluia!

Celebrate l’Eterno, perché egli è buono,

perché la sua bontà dura in eterno.

2 Chi può raccontare le gesta dell’Eterno,

o proclamare tutta la sua lode?

3 Beati coloro che osservano ciò che è giusto,

e praticano il diritto in ogni tempo!

4 O Eterno, ricordati di me,

con la benevolenza che usi verso il tuo popolo;

visitami con la tua salvezza,

5 affinché io veda il bene dei tuoi eletti,

gioisca dell’allegrezza della tua nazione

e mi glorî con la tua eredità.

6 Noi e i nostri padri abbiamo peccato,

abbiamo commesso l’iniquità, abbiamo fatto il male.

7 I nostri padri in Egitto non compresero i tuoi prodigi;

non si ricordarono dei tuoi numerosi benefici

e si ribellarono presso il mare, il Mar Rosso.

8 Nondimeno egli li salvò per amore del suo nome,

per far conoscere la sua potenza.

9 Sgridò il Mar Rosso ed esso si prosciugò;

li condusse attraverso gli abissi come attraverso un deserto.

10 Li salvò dalla mano di chi li odiava

e li redense dalla mano del nemico.

11 Le acque coprirono i loro avversari;

non ne scampò neppur uno.

12 Allora credettero alle sue parole,

e cantarono la sua lode.

13 Ben presto, però, dimenticarono le sue opere;

non aspettarono fiduciosi l’esecuzione dei suoi propositi,

14 ma furono presi da cupidigia nel deserto,

e tentarono Dio nella solitudine.

15 Egli diede loro quel che chiedevano,

ma mandò contro di loro una piaga consumante.

16 Furono mossi d’invidia contro Mosè nel campo,

e contro Aaronne, il santo dell’Eterno.

17 La terra si aprì, inghiottì Datan

e seppellì quanti avevano seguito Abiram.

18 Un fuoco si accese nella loro assemblea,

la fiamma consumò gli empi.

19 Fecero un vitello in Oreb

e adorarono un’immagine di metallo fuso;

20 così sostituirono la gloria di Dio

nella figura di un bue che mangia erba.

21 Dimenticarono Dio, loro salvatore,

che aveva fatto cose grandi in Egitto,

22 cose meravigliose nel paese di Cam,

cose tremende al Mar Rosso.

23 Egli parlò di sterminarli;

tuttavia Mosè, suo eletto, stette sulla breccia davanti a lui

per impedire all’ira sua di distruggerli.

24 Essi disprezzarono il paese delizioso,

non credettero alla sua parola,

25 mormorarono nelle loro tende

e non diedero ascolto alla voce dell’Eterno.

26 Perciò, egli alzò la mano su di loro,

giurando di farli cadere nel deserto,

27 di far perire la loro discendenza fra le nazioni

e di disperderli per tutti i paesi.

28 Si misero sotto il giogo di Baal-Peor

e mangiarono dei sacrifici dei morti.

29 Così irritarono Dio con le loro azioni,

e una pestilenza scoppiò fra loro.

30 Ma Fineas si alzò e fece giustizia,

e il flagello cessò.

31 E ciò gli fu messo in conto come giustizia

per ogni generazione, per sempre.

32 Lo provocarono anche presso le acque di Meriba,

e venne del male a Mosè per causa loro;

33 perché inasprirono il suo spirito

ed egli parlò sconsideratamente.

34 Essi non distrussero i popoli,

come l’Eterno aveva loro comandato;

35 ma si mescolarono con le nazioni

e impararono le loro opere:

36 servirono i loro idoli,

i quali divennero per essi un laccio,

37 sacrificarono i loro figli

e le loro figlie ai demòni,

38 e sparsero il sangue innocente,

il sangue dei loro figli e delle loro figlie,

che sacrificarono agli idoli di Canaan;

e il paese fu profanato dal sangue versato.

39 Essi si contaminarono con le loro opere

e si prostituirono con le loro azioni.

40 L’ira dell’Eterno si accese contro il suo popolo,

ed egli ebbe in abominio la sua eredità.

41 Li diede nelle mani delle nazioni

e furono signoreggiati da quelli che li odiavano.

42 I loro nemici li oppressero

e furono umiliati sotto la loro mano.

43 Molte volte li liberò,

ma essi furono ribelli nei loro propositi,

e si rovinarono per la loro iniquità.

44 Tuttavia, volse a loro lo sguardo quando furono in angoscia,

quando udì il loro grido;

45 si ricordò del suo patto con loro

e, nella sua grande misericordia, si pentì.

46 Fece anche trovare loro compassione

presso tutti quelli che li avevano condotti in cattività.

47 Salvaci, o Eterno, Dio nostro, e raccoglici fra le nazioni,

affinché celebriamo il tuo santo nome,

e ci gloriamo nel lodarti.

48 Benedetto sia l’Eterno, il Dio d’Israele, d’eternità in eternità!

E tutto il popolo dica: "Amen!".

Alleluia.

Guds nådegärningar och Israels otro

1 *1 Krön 16:34, 41, Ps 107:1, 118:1, 136:1. Halleluja!

Tacka Herren, för han är god,

evig är hans nåd.

2 *Ps 40:6, 71:15. Vem kan beskriva

Herrens väldiga gärningar

och förkunna allt hans lov?

3 Saliga är de som följer det rätta,

som alltid handlar rättfärdigt.

4 Tänk på mig, Herre,

efter din nåd mot ditt folk,

kom till mig med din frälsning,

5 så att jag får se dina utvaldas lycka,

dela ditt folks glädje

och berömma mig

med din arvedel.

6 *3 Mos 26:40, Jer 3:25, Esra 9:7, Neh 1:7, Dan 9:5. Vi har syndat som våra fäder,

vi har gjort fel,

vi har varit ogudaktiga.

7 *2 Mos 14:11f, Ps 78:11, 17, 42. Våra fäder i Egypten

tog inte lärdom av dina under,

de tänkte inte på

dina många nådegärningar

utan gjorde uppror vid havet,

vid Röda havet.

8 Men han frälste dem

för sitt namns skull,

för att göra sin makt känd.

9 *2 Mos 14:21f, Ps 78:13, Jes 51:10, 63:12f. Han talade strängt till Röda havet

och det blev torrt,

han förde dem genom djupen

som i en öken.

10 Han frälste dem

från motståndarens hand

och befriade dem

från fiendens grepp.

11 *2 Mos 14:28, Ps 78:53. Vattnet täckte deras fiender,

inte en enda av dem blev kvar.

12 *2 Mos 14:31, 15:1f. Då trodde de hans ord

och sjöng hans lov.

13 Men snart glömde de

hans gärningar,

de väntade inte på hans råd.

14 *2 Mos 16:3, 4 Mos 11:4f, Ps 78:18, 1 Kor 10:6, 9. De greps av begär i öknen

och frestade Gud i ödemarken.

15 *4 Mos 11:31f, Ps 78:27f. Han gav dem vad de begärde,

men sände tärande sjukdom

i deras själ.*106:15men sände tärande sjukdom i deras själAndra handskrifter (Septuaginta): "och sände mättnad för deras längtan".

16 *4 Mos 16:1f. De fylldes av avund

mot Mose i lägret

och mot Aron, Herrens helige.

17 *4 Mos 16:31f, 5 Mos 11:6. Men jorden öppnade sig

och slukade Datan,

den begravde Abirams grupp.

18 Eld slog upp i deras grupp,

lågorna brände de gudlösa.

19 *2 Mos 32:1f, 5 Mos 9:8, Apg 7:41. De gjorde en kalv vid Horeb

och tillbad en avgudabild,

20 *Jer 2:11, Rom 1:23f. de bytte bort sin härlighet

mot bilden av en tjur

som äter gräs.

21 De glömde Gud, sin Frälsare,

som gjort väldiga ting

i Egypten,

22 *Ps 105:27f. underbara verk i Hams land,

förunderliga gärningar

vid Röda havet.

23 *2 Mos 32:9f, 5 Mos 9:14, 25f, 1 Tim 2:5. Han hotade att förgöra dem,

men Mose, hans utvalde,

ställde sig i vägen

för att vända bort hans vrede

från att fördärva dem.

24 *4 Mos 14:2f, 5 Mos 9:23, Ps 78:32. De föraktade det ljuvliga landet,

de trodde inte hans ord.

25 De klagade i sina tält

och lyssnade inte

till Herrens röst.

26 *4 Mos 14:21f, 28f, Ps 95:11, Hes 20:23, 1 Kor 10:5f. Då lyfte han sin hand mot dem

och svor att låta dem falla i öknen,

27 *3 Mos 26:38, 5 Mos 28:36f, Ps 44:12. att låta deras barn

falla bland hednafolken

och spridas ut i länderna.

28 *4 Mos 25:2f, Ps 115:5f, Jer 10:3, Hos 9:10. De band sig till Baal-Peor

och åt av offren till de döda,

29 de väckte Guds vrede

med sina gärningar

och en hemsökelse bröt ut

bland dem.

30 *4 Mos 25:7f. Men Pinehas steg fram

och skipade rätt,

och hemsökelsen hejdades.

31 *4 Mos 25:10f. Det räknades honom

till rättfärdighet

från släkte till släkte, för evig tid.

32 *2 Mos 17:1f, 4 Mos 20:1f, Ps 81:8, 95:8. De väckte hans vrede

vid Meribas vatten

och Mose fick lida för deras skull,

33 *4 Mos 20:10, Ps 107:11, Jes 63:10. för de trotsade*106:33trotsadeAnnan översättning: "förbittrade". hans ande

så att tanklösa ord

kom över hans läppar.

34 *5 Mos 7:1f, 12:2f, Dom 1:27f. De förgjorde inte folken

som Herren befallt dem,

35 *Dom 3:5f. de beblandade sig

med hednafolken

och lärde sig deras gärningar.

36 *Dom 2:12f. De tjänade deras avgudar,

och dessa blev en snara för dem.

37 *5 Mos 32:17, 2 Kung 21:6, 23:10, Hes 16:20f. De offrade sina söner och döttrar

åt onda andar,

38 *4 Mos 35:33. de spillde oskyldigt blod,

sina söners och döttrars blod

som de offrade åt

Kanaans avgudar

så att landet vanhelgades av blodet.

39 *2 Mos 34:15, 3 Mos 20:4f, Hos 4:12. De blev orena genom sina gärningar

och var trolösa i allt de gjorde.

40 Då upptändes Herrens vrede

mot hans folk,

och han avskydde sin arvedel.

41 *Dom 2:14, 3:8, 12f, 4:2, 6:1f, 10:7f, 13:1, Neh 9:27. Han gav dem

i hednafolkens hand,

och de som hatade dem

fick härska över dem.

42 Deras fiender förtryckte dem,

de kuvades under deras hand.

43 *Dom 2:16f, Ps 81:13. Han räddade dem gång på gång,

men de var upproriska

i sina planer*106:43i sina planerAndra handskrifter: "mot hans plan".

och sjönk allt djupare

genom sin synd.

44 Men han såg till dem i deras nöd

när han hörde deras rop,

45 *5 Mos 30:3f, 32:36, Dom 2:18. han tänkte på sitt förbund med dem

och förbarmade sig

för sin stora nåds skull.

46 Han lät dem finna barmhärtighet

hos alla som fört dem bort

i fångenskap.

47 *1 Krön 16:35f. Fräls oss, Herre vår Gud,

och samla oss från hednafolken,

så att vi får prisa ditt heliga namn

och ha vår ära i att lova dig.

__

48 *Ps 41:14, 72:18f, 89:53. Välsignad är Herren, Israels Gud,

från evighet till evighet!

Och allt folket ska säga: "Amen!"

Halleluja!

FEMTE BOKEN