Salmos 95

1 Venite, cantiamo con gioia all’Eterno,

mandiamo grida di gioia alla rocca della nostra salvezza!

2 Presentiamoci a lui con lodi,

celebriamolo con salmi!

3 Poiché l’Eterno è un Dio grande,

e un gran Re sopra tutti gli dèi.

4 Nelle sue mani stanno le profondità della terra,

e le altezze dei monti sono sue.

5 Suo è il mare perché egli l’ha fatto,

e le sue mani hanno formato la terra asciutta.

6 Venite, adoriamo e inchiniamoci,

inginocchiamoci davanti all’Eterno che ci ha fatti!

7 Poiché egli è il nostro Dio,

e noi siamo il popolo che egli pasce,

e il gregge che la sua mano conduce.

8 Oggi, se udite la sua voce,

non indurite il vostro cuore come a Meriba,

come nel giorno di Massa nel deserto,

9 quando i vostri padri mi tentarono,

mi misero alla prova sebbene avessero visto le mie opere.

10 Quarant’anni ebbi in disgusto quella generazione,

e dissi: "È un popolo sviato di cuore;

essi non conoscono le mie vie".

11 Perciò giurai nell’ira mia:

"Non entreranno nel mio riposo!".

Tillbedjan och lydnad

1 *5 Mos 32:4, Ps 100:1f. Kom, låt oss ropa till Herren,

jubla till vår frälsnings klippa!

2 Låt oss träda fram för hans

ansikte med tacksägelse,

jubla till honom med lovsång,

3 *Ps 47:3, 48:2, 96:4f. för Herren är en stor Gud,

en stor kung över alla gudar.

4 *Ps 8:7. Han har jordens djup i sin hand,

och bergens toppar är hans.

5 Hans är havet som han har gjort,

och det torra som hans händer

format.

6 *Jes 43:7, Ef 2:10. Kom, låt oss falla ner och tillbe,

böja knä för Herren vår Skapare,

7 *2 Mos 23:21f. för han är vår Gud

och vi är folket i hans hjord,

fåren i hans vård.

I dag,

om ni hör*95:7om ni hörAnnan översättning: "om ni bara ville höra". hans röst,

8 *2 Mos 17:7, Hebr 3:7f, 4:7. förhärda inte era hjärtan

som vid Meriba,

som på Massas*95:8Meriba … Massas dagEtt uppror mot Gud under ökenvandringen (se 2 Mos 17:7). Annan översättning: "tvisten … prövningens dag". dag i öknen,

9 *1 Kor 10:9. där era fäder frestade mig

och prövade mig

fast de sett mina gärningar.

10 *2 Mos 32:9, 5 Mos 32:5f, 28. I fyrtio år var jag vred

på det släktet,

och jag sade: "De är ett folk

med vilsna hjärtan,

de känner inte mina vägar."

11 *4 Mos 14:22f, Hebr 3:18, 4:3f. Så svor jag i min vrede:

"De ska aldrig komma in

i min vila."