1 Per il Maestro del coro. Su "Cerva dell’aurora". Salmo di Davide.
Dio mio, Dio mio, perché mi hai abbandonato?
Perché te ne stai lontano, senza soccorrermi,
senza dare ascolto alle parole del mio gemito?
2 Dio mio, io grido di giorno, ma tu non rispondi;
di notte ancora, senza alcuna posa.
3 Eppure tu sei il Santo,
che siedi circondato dalle lodi d’Israele.
4 I nostri padri confidarono in te;
confidarono e tu li liberasti.
5 Gridarono a te, e furono salvati;
confidarono in te, e non furono delusi.
6 Ma io sono un verme e non un uomo;
l’infamia degli uomini e il disprezzato dal popolo.
7 Chiunque mi vede si fa beffe di me;
allunga il labbro, scuote il capo, dicendo:
8 "Egli si affida all’Eterno; lo liberi dunque;
lo salvi, poiché lo gradisce!".
9 Sì, tu mi hai tratto dal grembo materno;
mi hai fatto riposare fiducioso sul seno di mia madre.
10 A te fui affidato fin dalla mia nascita,
tu sei il mio Dio fin dal seno di mia madre.
11 Non t’allontanare da me, perché l’angoscia è vicina,
e non c’è nessuno che m’aiuti.
12 Grandi tori mi hanno circondato;
potenti tori di Basan mi hanno attorniato;
13 aprono la loro gola contro di me,
come un leone rapace e ruggente.
14 Io sono come acqua che si sparge,
e tutte le mie ossa si sconnettono;
il mio cuore è come la cera,
si strugge in mezzo alle mie viscere.
15 Il mio vigore si inaridisce come terra cotta,
e la lingua mi si attacca al palato;
tu mi hai posto nella polvere della morte.
16 Poiché cani mi hanno circondato;
una folla di malfattori mi ha attorniato;
mi hanno forato le mani e i piedi.
17 Posso contare tutte le mie ossa.
Essi mi guardano e mi osservano;
18 spartiscono fra loro le mie vesti
e tirano a sorte la mia tunica.
19 Tu dunque, o Eterno, non allontanarti,
tu che sei la mia forza, affrettati a soccorrermi.
20 Libera l’anima mia dalla spada,
l’unica mia, dalla zampa del cane;
21 salvami dalla gola del leone.
Tu mi risponderai liberandomi dalle corna dei bufali.
22 Io annuncerò il tuo nome ai miei fratelli,
ti loderò in mezzo all’assemblea.
23 O voi che temete l’Eterno, lodatelo!
Glorificatelo voi tutti, discendenti di Giacobbe,
e voi tutti, stirpe d’Israele, abbiate timore di lui!
24 Poiché non ha disprezzato né sdegnato l’afflizione del sofferente,
non gli ha nascosto il suo volto;
ma quando ha gridato a lui, egli l’ha esaudito.
25 Tu sei l’argomento della mia lode nella grande assemblea;
io adempirò i miei voti in presenza di quelli che ti temono.
26 Gli umili mangeranno e saranno saziati;
quelli che cercano l’Eterno lo loderanno;
il loro cuore vivrà in eterno.
27 Tutte le estremità della terra si ricorderanno dell’Eterno
e si convertiranno a lui;
e tutte le famiglie delle nazioni adoreranno alla tua presenza.
28 Poiché all’Eterno appartiene il regno,
ed egli signoreggia sulle nazioni.
29 Tutti i potenti della terra mangeranno e adoreranno;
tutti quelli che scendono nella polvere
e non possono mantenersi in vita s’inginocchieranno davanti a lui.
30 La discendenza lo servirà;
si parlerà del Signore alla generazione futura.
31 Essi verranno e proclameranno la sua giustizia,
e al popolo che nascerà diranno come egli ha operato.
Messias lidande och seger
1 För körledaren, till "Morgonrodnadens hind". En psalm av David.
2 Ps 10:1, Matt 27:46, Mark 14:34, 15:34. Min Gud, min Gud,
varför har du övergett mig?
Jag ropar och klagar,
men min frälsning är fjärran.22:2 Denna vers, titelversen till själva psalmen, citeras av Jesus på korset (Matt 27:46, Mark 15:34).
3 Job 30:20, Ps 88:2. Min Gud, jag ropar om dagen
men du svarar inte,
och om natten
men får ingen ro.
4 Ps 77:14. Ändå är du den Helige,
den som tronar på Israels
lovsånger.
5 På dig förtröstade våra fäder,
de förtröstade och du befriade dem.
6 Ps 25:3, 107:6. Till dig ropade de och fick hjälp,
de förtröstade på dig
och behövde inte skämmas.
7 Ps 31:12, Jes 41:14, 53:3. Men jag är en mask
och inte en människa,
hånad av människor
och föraktad av folket.
8 Matt 27:39, Mark 15:29, Luk 23:35f. Alla som ser mig hånar mig,
de grimaserar
och skakar på huvudet:
9 Matt 27:43. "Anförtro dig22:9Anförtro dig Annan översättning (så Septuaginta): "Han har anförtrott sig". Orden användes som hån mot Jesus (Matt 27:43). åt Herren!
Han får befria och rädda honom,
han älskar ju honom."
10 Ps 71:6. Det var du som drog mig
ut ur moderlivet,
du gjorde mig trygg
vid min mors bröst.
11 På dig är jag kastad
ända från modersskötet,
från moderlivet är du min Gud.
12 Ps 35:22, 38:22, 71:12. Var inte långt ifrån mig,
för nöden är nära
och ingen hjälpare finns.
13 Tjurar i mängd omger mig,
Bashans oxar22:13Bashans oxarGolanhöjdernas frodiga bete gav välväxta oxar (jfr Hes 39:18). omringar mig.
14 Som rovlystna, rytande lejon
spärrar de upp sitt gap mot mig.
15 Jag rinner bort som vatten,
alla mina leder har skilts åt.
Mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt inre.
16 Ps 38:11, 104:29. Min kraft är uttorkad
som en krukskärva,
min tunga fastnar i gommen.
Du lägger mig i dödens stoft.22:16 På korset hänvisar Jesus till bl a denna vers när han "för att Skriften skulle uppfyllas" säger: "Jag är törstig" (Joh 19:28).
17 Ps 59:7, Matt 27:31, Mark 15:20, Luk 23:33, Joh 19:18, Apg 2:23. Hundar omger mig,
de ondas hop omringar mig,
de har genomborrat22:17de har genomborratOrdagrant: "de har grävt hål i" (jfr Ps 40:7), enligt Septuaginta och ett flertal hebreiska handskrifter. Masoretiska texten: "som lejon".
mina händer och fötter.
18 Jag kan räkna alla mina ben,
de ser på mig, de stirrar.
19 Matt 27:35, Mark 15:24, Luk 23:34, Joh 19:23f. De delar mina kläder mellan sig
och kastar lott om min klädnad.22:19 Citeras i Joh 19:24 som profetia om korsfästelsen.
20 Men du, Herre,
var inte långt borta!
Du min styrka,
skynda till min hjälp!
21 Ps 35:17, 37:14. Rädda min själ från svärdet,
mitt liv ur hundarnas våld!
22 Fräls mig från lejonets gap
och vildoxarnas horn!
Du bönhör mig.
23 Ps 26:12, 35:18, 40:10, Hebr 2:12. Jag ska förkunna ditt namn
för mina bröder,
mitt i församlingen
ska jag lovsjunga dig.22:23 Citeras i Hebr 2:12 som profetia om den uppståndne Jesus.
24 Ni som vördar Herren,
lova honom!
Ära honom, alla Jakobs barn,
och bäva för honom,
alla Israels barn,
25 Ps 9:13, 27:9, 102:2, Hebr 5:7. för han föraktade inte
den förtrycktes lidande
och såg inte på honom med avsky.
Han dolde inte sitt ansikte
för honom
utan lyssnade när han ropade
till honom.
26 Ps 22:23, 35:18, 40:10f, 116:14. Från dig kommer mitt lov
i den stora församlingen.
Jag ska uppfylla mina löften
inför dem som vördar honom.
27 Ps 69:33, Jes 65:13f, Matt 5:5f. De ödmjuka ska äta och bli mätta,
de som söker Herren
ska lova honom.
Era hjärtan ska leva för evigt.
28 Ps 2:8, 72:11, 86:9, 102:23. Alla jordens ändar ska minnas det
och omvända sig till Herren,
folkens alla släkter
ska tillbe inför dig,
29 Ps 96:10, Ob v 21, Mika 5:2. för riket är Herrens
och han råder över folken.
30 1 Sam 2:8. Alla mäktiga på jorden
ska äta och tillbe,
inför honom ska de
böja knä,
alla som går ner i stoftet
och inte kan hålla sin själ vid liv.22:30stoftet och inte kan hålla sin själ vid livAndra handskrifter (Septuaginta): "stoftet. Men min själ lever för honom".
31 Ps 102:19, Jes 53:10. Ättlingar ska tjäna honom,
kommande släkten
ska få höra om Herren.
32 Jer 23:6. De ska träda fram
och förkunna hans rättfärdighet
för det folk som ska födas:
att han har gjort det.